Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den myndige Bonde Nilssons hem var en sådan, frihamn.
Två små kanoner och diverse bösskott hade »skjntit in
julen» för det vidlyftiga hushållet. Den svängande väderkvarnen
oppe på kullen stannade, seglen bergades af mjölnardrängarne,
och inkörsporten stängdes. I smedjan tystnade hammarslagen,
vedhuggarne på vedplatsen röjde undan efter sitt arbete, trösk*
männen på logarne lade bort slagorna samt föste nndan halm
och säd, och i den nu inträdande stillheten ljöd kyrkoklockornas
ringning klar och ren öfver slätten.
I stall, bränneri och i köket rådde dock ännu under en
timme en liflig verksamhet; kreaturen fingo julfoder; elden under
ängpannan utkratsades, men i köket eldades starkt så det
dånade i den store spisen.
Inne i storstugan, det stora gemensamma mat- och
arbetsrummet, dukades ett bord, som upptog rummets hela längd ifrån
köksdörren till förstugudörren, ett kortare vid andra väggen samt
ett för fyra personer, ställdt så, att det genom köksdörren
skildes från det gamla högsätet, tvärbänken med sin pelare, på
hvil-ken den för alla gemensamma handduken hängde, mera till
prydnad än för att begagnas.
Ljusstakar af skinande tenn och messing med tjocka,
hem-atöpta talgljus, omvirade med krusadt papper, ställdes parvis på
borden, och emellan dem lyste kannor af tenn och stora
silfver-bågare, fyllda med hembrygdt öl, sådant som nu är en saga blott
«edan »bieret» trängt in i alla hushåll.
I köket skars varm rökt skinka och annan »saltmat» upp
på väldiga fat; de bruna bönorna blandade sin egendomliga doft
med ångan från lutfisken och risgröten; aftonmåltiden var nu
färdig, gårdsdrängen fick order att ringa med matklockan.
2
Bandhunden, löst från sin kedja, instämde med ett vildt
glädjetjut i klockans klang, och från de närmaste granngårdarne
hördes dofva knallar af bösskott. Julstämningen, denna fina
obeskrifliga känsla med sin barnsliga fröjd, skuggad af ett
vemodigt drag, smög sig in i alla sinnen och lifvade hvarje blick.
Man väntade något ljuft, gladt, fridfullt, en i bokstafiig mening •
namnlös fröjd, vida skild från julklappsväntans halft giriga
spänning. Här kände man julklappar blott som en sed,
egendomlig för det öfverförfinade sällskapslifvet.
Wtgitröm, Från Herresålen och Bondgårdar. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
