Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej» jag kan gå, du Bonde. Gr ¿hårsmannen gled fram
emellan husfadern och hans gäst samt lunkade ut genom
köksdörren.
— Då börja vi måltiden; Jon kommer, medan mina flickor
båra omkring supen. Ljung kan få plats innanför dig, Is, vid
hörnskåpet; han lår vål helst sitta i skuggan?
— Jo, jo men, far! sade f. d. artilleristen med eftertyck.
— Sitt ned hos mor, vän Olaus, ni äro gamla vänner; Jon
och jag sitta här.
Olaus, som hade ett s. k. klingande familjenamn, var en
afsigkommen militär och egendomsågare, som sedan många år
drifvit omkring på månadslånga gästningar hos sina forna
bekanta, och Jon var far till den gladlynte Åke sunt den egentlige
innehafvaren af ett ganska stort kyrkohemman, för hvilket det
er-lades en årlig arrendeafgift af ungefär nio kronor. Men Jon, liksom
Åke, afskydde jordbruk på egen risk; de läto sina hustrur stöka
med den fallfärdige gården och dess utpinade ägor, bäst de gitte,
och slöto sig själfva som frivillige till det rastlösa arbetet hos
Bonde.
Detta allt var nu så gammalt och välbekant, att ingen, om
ej Palmrot, fäste sig därvid.
Supen och smörgåsame voro ej förtärda, då Jon återvände
och tog plats bredvid husbonden. Is hade stigit upp; som en
blek skugga gled Ljung förbi honom och tryckte sig intill
hörnskåpet.
Och så började måltiden på fullt allvar.
3.
Ingen låtsade om den sist anlände bordsgästens drägt, hvars
nu synliga del utgjordes af ett hvitt buldanförkläde, som med
en bred smäck gick upp under hakan. Ett blekt ansigte,
förtidigt åldradt, omgifvet med ett brunt, krusigt helskägg och ett
mörkt, vågigt, ovårdadt hår kring ett hufvud, som tyckes ha
vana att bäras högt öfver mängdens, men nu sänktes pannan
djupt ned öfver den fyllde tallriken.
Förrätten är affärdad, husfadern dricker djupt ur en
silfver-kanna af det slag, som nu sällan skådas utom på vårt
nationalmuseum, och sedan husmodem och de båda gästerna druckit,
bäres kannan till kvinnornas bord för att därifrån gå ur hand i
hand vid det långa matbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
