- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
501

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lgungs smala hand darrar, då han knyter den kring kannans
massiva handtag..

— Ja, hon ftr tung, när hon är full, anmärkte Is med
stolthet. Drick, det lättar!

Under det tunga uppslagna locket gled Ljungs blick bort
till Palmrot. Dennes slappa drag visade en häpen förvåning

En rad af öfverdådiga fester, af vilda, tygellösa orgier
uppdök för de båda männens syn.

— Det är ett vackert arbete, anmärkte husfadern, jag köpte
kannan på pantlåneinrättningen i Stockholm.

— Ruth plockar ax på Boas’ åker, mumlade Ljung,
stirrande på lockets matta silfverskifva.

— Dubbla plåtar; bilderna äro pressade i den öfre, sade
Bonde med en förvånad blick på Ljungs krampaktigt ryckande
ansigte.

Du lägger för mycket penningar i silfver, min bror, anmärkte
Olaus, som alltid visste, hur andra borde sköta sina affärer. Du
förlorar räntor.

— Ljung, lemna kannan åt pigan här och tag emot
lutfisken ! ropade Is vresigt. Har du aldrig suttit vid ett
ordentligt bord förr? tilläde Is i låg, tillrättavisande ton, då Ljung
gjorde några fåfänga försök att med en af Mörk lånad fällknif
föra några bitar skälfvande gelé artad lutfisk till munnen.

— Hvem är din nye brännmästare, bror Bonde? sporde
Olaus med hög röst, fullkomligt obekymrad om att han hade
Palmrot på blott ett par alnars afstånd från sig.

— Du får fr A ga honom själf; efter maten skall jag föreställa
herrarne för hvarandra.

Bondes ton ljöd hvass, men det afkylde ej gästens nyfiken-

het.

I den tiden hade man ej tidningskorrespondenter, men
de föregingos af sådana pilgrimer som Olaus och hans
själsfränder.

Han lutade sig närmare värdinnan. — En förrymd
kontorist eller kanske en —’

— Tyst, vi veta ingenting. Grosshandlare Morell har bedt
Bonde gifva honom den lediga brännmästareplatsen, och han
sköter den bra, hviskade husmodem, under det buller som
uppstod, då pigorna buro in gröten och togo bort de begagnade
tallrikarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free