Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit lemnad allena på ett sjunkande skepp, medan alla de öfrige
räddat sig i en trygg, säker hamn. •
Det grep honom med isande fasa detta att sti ensam utan
tro, utan religion i en kristen menighet, ensam i sitt barndomshem,
kind som en hinare och bespottare af kristen tro och kristliga seder.
Och han hade dock alltid hittills varit den käckaste bland
religions-föraktande kamrater.
Han reBte sig hastigt frin soffan. »Gi ej frin mig, mamma!»
bad han, utan att egentligen veta hvad han sade. Han kande
blott, att han ej vågade vara ensam hemma denna kväll, och
han greps tillika af en vidskeplig föreställning, att om han nu
lemnades allena, skulle denna julafton bli en förebiid på hela
hans kommande lif.
»Du är ej så sjuk, Erik, att du mycket väl kan vara ensam
ett par timmar,» sade modern med nigon ovilja; »du har ju
suttit ensam hår under ett par aftnar.» Men hon dröjde dock
med att öppna dörren.
»Nej, jag menade ej, att mamma skulle bli hemma; men
kan icke jag fi följa med.» Där lig bedjande ödmjukhet i Eriks
stämma.
»Z?«/» Modern vände sig häpen om mot honom.
»Ja — eller är jag kanske ej bjuden?»
»Vi äro alla bjudna,» svarade hon med stark betoning,
»men du år icke väntad —; de veta ju, att du — jag menar att
du är sjuk.»
Han förstod orsaken till hennes tvekan. Lars hade nog ej
dolt nigot för hans mor.
»Si får jag väl stanna här då,» sade Erik med en tung
suck; »men låt Lars följa med till festen, det är nog, att en här
blir utan julglädje.»
»Nej, nej, kom med! Kläd dig, så säger jag till Lars, att
han går förut.» Öfverväldigad af den länge tillbakahållna
sinnesrörelsen gick hon hastigt ut ur rummet.
Efter en half timmes förlopp stodo mor och son ensamma
utanför prästgårdens port, hvilken Erik hjälpte modern att stänga;
därpå började de gå framåt vägen i den stilla stjärnljusa
julkvällen, Erik med sin arm under hennes.
»Du fryser väl icke,» sade hon ömt.
»Nej. Men mamma, jag har så mycket att afbedja, och
om Gud låter mig lefva, så —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
