Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lam ande tystnaden efterträdas af muntert sorl och glada
utrop. >
Klockan slog sex, ooh allt förblef stilla, ingen julönskan
vexlades emellan gående och kommande på gården eller i
förstugan; det föreföll Erik, som om modern och han varit de enda
människorna i den gamle prästgården.
Erik spratt häftigt till vid ett klämtslag frän kyrktornet,
och hans mor böjde ned sitt hufvud, då kyrkklockorna började
ringa helgmålsringning. Erik tyckte, att det klang som
själringning öfver en död, och han kom plötsligt att tänka, hur han
en gäng i sin barndom begrafvit en stackars skadeskjuten fågel
vid kyrkklockornas klang, och att denna lilla halfdöda varelse,
som han kväft under mullen, var en bild af hans egen ung*
domsglädje. Han drog ofrivilligt en djup suck.
»Skall du läsa i afton, Erik? Kan du vänta med
aftonmåltiden tills klockan half nio, ty vid den tiden är jag åter hemma?»
sade hans mor. Hon talade fortare, än hon eljes plägade och
lade tillsammans sitt arbete med en nervös brådska.
»Skall mamma gå bort nu — i afton?» Erik slängde sig
så hastigt tillbaka i soffhörnet, som om han därmed ville värja
sig mot någon plötslig fara.
»Jag går blott bort till min syster och svåger. De ha fest
för byns fattiga barn. Våra tjänare hafva redan gått dit, men
Lars stannar här, tills jag kommer tillbaka. Han sitter inne ;
mitt rum vid en bok, och du behöfver bara ringa, i fall du
önskar något.»
Hon stod borta vid sonens bäddade sång och jämkade på
hans hufvudkudde. Erik kunde ej se hennes ansikte, men på
stämman märkte han, att hon stred emot gråten.
»Hos doktorns. — Jag tänkte att mamma —» började Erik,
men modern afbröt honom, liksom rädd för att få höra något
sårande.
Lars lät mig veta dina tankar, och då du därtill var sjuk,
trodde jag det var dig kärt att — att — som det nu är. —
Far väl på en liten stund, Erik! Ring på Lars om du behöfver
någonting!»
Han väntade andlös, att hon skulle komma bort till soffan
och taga far väl af honom med en smekning, men hon vände sig
om och lade handen på dörrlåset. Lampskärmen skymde bort
henne för sonens blickar, och han erfor en känsla, som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
