Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungörande detta, klappade han Gossar på skuldran, gick
till grannens och ingaf under tio minuter Rike-Nils hemlig leda
och afsky för produkterna af bymålarens penslar.
Löfgren började snart att finna sig mindre väl med sin
ställning i Gussars hus, ty husbondefolket förstod att lfigga
tyglar på vildfålen, så att hoppet om att få spela herre dAr
måste uppgifvas, och icke håller vågade vagabonden upplifva
sig genom att spela detta myndiga bondfolk något pojkstreck«
hur stor lust han fin kfinde dfirtill.
Vid midsommartid blef värmen stark en
söndagseftermiddag, vägen från Dymlinge till kyrkan var både lång och
dammig, en och annan af prästens åhörare» slumrade in. under
predikan, utan att detta våckte större uppmärksamhet. Men ett tu
tre slår Rike-Nilskan näsan mot bfinkens bokbräde, så att
psalmböckerna hoppade till, och själf blef hon liggande en lång stund
med ansiktet i händerna för att få folk att tro, att hon fått ett
starkt anfall af andakt.
Gussar och Rike-Nils sutto i samme bänk på karlsidan.
Den förre hade kommit att gifva akt på den unga hustruns
vaggande och nickande rörelser i bänken midt emot, och när
hon nu slog sin uppnäsa och kullriga panna med slik fart i
brädet, kunde han med möda kväfva ett skratt.
Nils märkte skakningen i Guesars kropp, och tog den för ett
uttryck af gemen skadefröjd, ty Rike-Nils, som hade dåligt
samvete, antog, att Gussar hyste hat mot honom för det där
målaresveket, och dessutom förtärdes den unge bonden nu själf
af1 afund öfver sin äldre grannes marmorerade väggar och
eke-målade bohag; det var en finare dekorationsstil, antog han.
Löfgren var icke i kyrkan; han kallade religionen en
legend, men då, till all lycka för hans åhörare, byns tjänsteflickor
och drängar, detta ord var rent nytt där i byn, och Löfgren
icke nedlät sig till att förklara detsamma, uppstod det ingen
rörelse därutaf, och Löfgren kom icke i frestelse att bilda, vare
sig någon sekt eller föreniDg. Men Gussars störst-piga beskref
för honom det lilla uppträdet i kyrkan med så stor åskådlighet,
att målaren sedermera påstod sig själf ha sett, hur mor Berta
damp Ded på näsan.
Nästa morgon var den rödmålade porten till Rike-Nils
gård försedd med nedanstående inskrift, utförd i krita:
B. N. D. - Berta Nickar Du 1837.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
