Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rike-Nils var förvissad om, att ingen annan ftn Gussar
ritat dit inskriften; han var ju den ende bonden — för att icke
tala om det ringare folket, hvilket blott ritade bomärken — som
kunde skrifva ordentligt. Nils utplånade både ord och Artal,
teg med hela saken, men i sitt stilla sinne lofvade han att ha
Gussar i minnet.
Redan följande höst, då kreaturen släpptes ut att beta på
afraden, klagade Nils, att grannen icke höll fred, utan lät sina
får och kalfvar springa tvärs öfver »Trekanten», då kreaturen
drefvos ut och hem. Trekanten var en åker, som likt en
spetsig kil var indrifven emellan byvägen och Gussars fruktr&dgård
ända fram till råmärket vid andra sidan om vägen, och under
hvarje höst hade Gussars kreatur, trots vallgossens alla
varningar och hotelser, trampat till den ytterste snibben af Trekanten.
Men icke förr än 183T gjorde det något af brott i den goda
grannsämjan.
Gussar föreslog nu grannen att till honom sälja den bit
af nämnde åker, som sträckte sig bakom hans trädgård, då han
kunde flytta trädgårdsstängslet ända fram till sin åkerväg vid
rågången. Rike-Nils förklarade detta grannens anbud som ett
försök af Gussar att tillskansa sig en del af hans ärfda
egendom och stämde honom till tinget, sedan han tagit laga syn på
den nedtrampade jordbiten.
Nu var osämjan i full gång, och fastän Gussar aldrig
med vett och vilja tillfogade sin yngre granne någon skada,
kokade dock harmen i sinnet och gaf sig ofta luft i bitande
ord öfver den forne hofveribondens son, som ville spela kaxe
öfver friborne odalmän.
Nästa vår kom åter Löfgren till Dymlinge. Rike-Nils
hade gjort en tillbyggnad till sin gård; den forna sommarstugan
med sina gröna, bekransade klädkistor blef nu förvandlad till en
sal, och två gästkamrar inreddes där bredvid.
»Vi sätta landskapstapeter i salen, glanstapeter i gästrummen;
det är nu mest modernt,» afgjorde Löfgren och undersödde Rike-Nils
i hans tro, att denna lyx skulle göra iGuesargubben grön i lefvern.»
Denna vår sådde Nils kokärter på Trekanten, och detta
verkade så demoraliserande på Gussars fjäderfä, att ingen dag
förgick, utan att. bud kom från granngården, att Nils undanbad
sig nöjet att föda Gussars höns och ankor. Stundom voro dessa
budskickningar åtföljda af skriftligt anbud Arån Nils att inköpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
