Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mänga besvärjelser skulle hejda döden. Anna-Cella
upphörde att yra, men var sä svag att hon blott med blicken kunde
säga Olaves, hur kär hon höll honom; allt annat tycktes hon
ha glömt och nästan i samma ögonblick, som Anders glad och
triumferande förklarade, att nu var trolltyget fördrifvet, slumrade
hon in i den sista sömnen.
Olaves anade ej, att styfmodem var död, förrän hennes
hand, som läg emellan hans händer, kändes stel och kall; di
for han upp med ett rop af förskräckelse, som hastigt förde
Anders fram till sängen.
»Kära hjärtane, du måtte väl ej ha gifvit henne källvatten
att dricka, innan jag kom hit?» sporde Anders efter någon
besinning, och då han ej fick svar af den djupt bedröfvade
ynglingen, inkallade Anders pigan, som tillstod, att den sjuka fått
vatten, hemtat från en källa.
»Ja, det har motverkat allt, hvad jag gjort, ty se, källan
står i samband med stranden, där Anna-Cella råkat ut för det
onda. Men det kan ju också vara så, att hennes tid var ute,
och då hjälper ingen konst,» tilläde han, då han såg pigans
häftiga förskräckelse.
Under de dagar som nu följde före begrafningen, var
Anders rent af oumbärlig i huset. Han sörjde för, att liket blef
ordentligt bordlagdt i den svala sommarstugan, fick sax och
psalmbok på bröstet samt kopparslantar på ögonlocken för att
hålla dem nere; han beställde likkistan, skickade dödsbud
till slägt och bekanta samt betedde sig till allt som en
omtänksam husbonde.
Olaves var honom innerligt tacksam för allt detta, ty utom
sorgen för sin styfmor led han af tanken på sitt förhållande till
en familj, hvars blotta namn varit en fasa för den aflidna.
Det var kvällen före begrafningen. Inne i sommmarstugan
hvilade den döda i sin kista omgifven af ljusstakar med otända
ljus. Tungt och stelt, hängde de tunga lakanen för alla fönster,
det finhackade enriset på golfvet spred en stark, frisk doft, inne
i storstugan hängde ännu den skarpa kväljande lukten af
dyfvels-träck och hvitlök vid sängen och allt hvad som fans i rummet.
I denna delen af huset rådde en tystnad och ödslighet,
som skarpt afstack mot det rörliga lifvet i kök, källare och
brygghus, där kvinnor sprungo om hvarandra med verklig eller
låtsad brådska, och där snack och prat liksom vällde ut genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
