Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ik giltigt som den öfriga gruppens, hälsade honom, dä sjönk hans
uppskrufvade mod tillika med hans vrede.
Hon hade ju rätt att vara förarglig mot honom, som ej
bjudit hennes far till begrafningen. Bra vacker var hon också,
när hon retades, och han ville se den, som skulle hindra honom
från att ordentligt fria till henne. Olaves spratt till, då han
beträdde sig med dylika tankar på en sådan sorgedag, och han
tog ut stegen, som om det gällt att springa undan för en synd.
Gästerna voro nu färdiga att lämna gården. Många af dem
hade detta halffåniga leende öfver ansiktet, som vittnar om ett
ärligt försök att kämpa mot rusets dimmor; några voro högljudda
i deras loftal öfver den aflidna; en lång sjöman höll Anders i
armen och beskref för honom till punkt och prick sitt sista
sammanträffande med Anna-Cella inne i staden.
Anders själf var stum och dyster. I hans omtöcknade
hjärna uppstego hotfulla minnen. Anna-Cella hade hotat honom
med besök, om han ej höll sitt löfte till henne, och Ella hade
sagt något förfärligt. Han kunde ej klart minnas, hvad det var,
men det frammanade bilden af liket, lutadt öfver hans säng,
dragande i sängdynan.
Anders höll sig styf och rak med framskjuten underläpp,
medveten om sin plikt att se ut som en anständigt sörjande
släkting. Och han höll ut bredvid Olaves, tills den siste gästen
tagit dem båda i hand och lämnat gården. Då gjorde han ett
försök att tala om den aflidna« hederliga begrafning, men tungan,
mindre lydig än hans ben, svek honom, och med tårad blick
och ofantligt långa steg klef Anders in i den lille kammaren,
som var inredd på gafveln af gårdens ena uthus.
Inne i boningsrummen stod tobaksröken som ett moln, och
en kvaf lukt af mat och simpla spritdrycker uppfyllde hela
huset. Granriset på golfven låg nedtrampadt i de djupa
springorna vid trösklarne eller hade flocktals gömt sig i vrårna;
rödbruna fläckar på golftiljorna och små glasskärfvor, som krasade
under pigornas fötter, vittnade om, att där ej blifvit sparat på
den rödfärgade dryck som, af brist på annat namn, kallas vin.
En piga höll på att taga ned lakanen framför fönstema, medan
kocken och ett par hjälphustrur dukade af borden.
Olaves tyckte sig se en skymt af sitt blifvande
hvardags-lif i all denna otrefnad; han ryggade tillbaka i dörren, gick
in i sommarstugan, men där tycktes honom ännu ödsligare sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
