Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det plötsliga och oväntade utbrottet försatte Anders i
ra-eeri, och utan besinning flög han Olaves i kragen.
»Din grönskålling!» flämtade han, »är det inte nog med, att
ditt hånglande med Jössens dåka* skall drifva Anna-Cella ur sin
kista och graf, utan du skall också slå mig i flinten med Elias
.förgiftiga ord om min läkekonst! Vill du smaka ett tag på den,
jag har i mina nåfvar, si år jag redobogen, för om jag ocksi i
natt fitt duka under för den döda, sä, min skäck, jag gör det
t för en lefvande!» Andera afslöt sin forsande ordström med att
genom ett par häftiga ryck i ynglingens skjortkrage draga
ho-nom från våggen.
»Är ni galen, Anders, eller är det bakrus?» Olaves alog
båda armarne kring korgmakarena midja, klämde till hans refbeq,
aå karlen släppte sitt tag och satte honom därpi ned i sängen,
så att fötterna pekade mot taket »Eom inte med nigot prat >oip
Ella, i faU ni vill väl fara!» sade Olaves med en röst, som rar
tjock och otydlig af vrede.
Anders steg med möda upp från sin sittande ställning i de
mjuka bolstrarne. »Du skulle ej ha burit hand på mig, Olaves»,
aade han med en tragisk min, i det han lingsamt vecklade upp
«ina skjortärmar ända upp till skuldrorna. »Eom hit och se,
hvad jag i natt fitt lida för din skull. Se här, märken efter den
dödas tio fingrar! —»
Anders höll fram sina köttiga armar, pi hvilka flera röd*
bli märken syntes. Olaves vardt likblek. »Hvad ville mor?»
»Hvad hon ville! — Fråga ditt eget samvete, Olaves! Jag
ekall blott göra dig underkunnig om, att hon midsommarafton
tog löfte af mig, att jag skulle hilla visst dåligt folk från huset,
si sant jag ville ha fred för henne en gång, di hon lige i sin
graf. — Gör nu som du har samvete till, Olaves! Jag lämnar
• detta hus, dit henne9 ande vankar och vakar öfver dig. — Skulle
. Anna-Cella följa efter mig till Björkakulla, så vet jag råd för
gastar, som komma, dit de ej ha något att gi efter. Far väl,
Olaves, du kan skicka mig betalningen för rökelsen och för allt
mitt besvär dessa dagar. Min skugga skall inte förmörka dina
dörrar, förrän du kallar mig!» Med värdighet skred Anders utom
dörren, och innan Olaves hunnit fullkomligt sansa sig, var
korg-tnakaren utom grinden och försvunnen bakom kullarne.
•Däka = flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
