Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde en tupp gala inne i kostallet, ett säkert tecken till att
alla döda måste återv&nda till sina grafvar, och ftnno skälfvande
af skräck reste hon sig från marken, gick genom den ostftngda
dörren in i sin kammare, där han kastade sig oafklädd på sängen*
Då löste sig den förfärliga öfverretningen i en häftig
tåre-ström, och han erfor det djopaste medlidande med etyfraodern,
som ej fick ro i den svarta mollen. För denna fasansvärda
olycka bleknade hans egna sorger, tills alltsammans flöt bort
liksom en sakta risslande skogsbäck, onder det han mumlade den
besvärjelse, modera hade lftrt honom till skydd mot gengångare.
»Arom tftmom Jesom Krist, inkom domem i nås, sköt i vik,
vik, kå, kå, i–»
Och så insomnade han med halföppna läppar och spår efter
tårar på de friska, solbrynta kinderna.
Det var tämligen sent på dagen, då han vaknade. Solen
lyste honom rakt i ögonen, och nattens händelse föreföll honom
i första Ögonblicket blott som en vild dröm. Men så vaknade
minnet och mejslade ut den formlösa massan, tills den snöhvite
gestalten åter framstod skarp och tydlig mot den mörka
gafvel-vflggen vid den snurrande hundkojan och den hoppande hunden.
En het ström sköt igenom hans ådror. Ella hade jo sagt,
att Anna-Cella skulle komma igen och plåga Anders. Hade då
hans konster varit till skada för hennes lif ? Ack, om ändå
doktorn hade blifvit hämtad!
Olaves slängde sig ur sängen och såg med grämelse, att
han legat i helgdagströjan, så den var skrynklig. Hvad skall
mor säga? for det genom hans hufvud, och då svaret kom: Hon
är ju borta, gled den förra redlösheten åter öfver honom.
Tröjan hade fått en mängd veck på ryggstycket och skjörten, den
hade varit våt, när han lade dig, kunde han se. Skulle den till
skräddaren i byn för att pressas, kunde man tro, att han varit
drucken och redlös på moderns begrafningsdag och legat som ett
kreatur under öppen himmel. Hans modstolenhet slog om till
harm, han visste ej rått mot hvem, förrän Anders klef in i
kammaren.
»Det här blir en hygglig historik!» bröt Olaves ut och
kastade tröjan på en stol. »Ni kunde låtit mig ha hemtat doktorn,
så hade kanske mor lefvat; det är nog sant, som en del folk
säger, att kloka konster bringa olycka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
