Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hoppade , ekorren ned och sprang tvärs öfver skogsstigen,
<14 skulle han kasta bort sin magiska nöt och låta försynen råda»
men sprang ekorren upp i trädets topp, då var det ett tecken
till, att Anna-Cella hellre såg, att kärleken till Marja kom på
det sättet, än att Jösse-Knifs dotter skulle regera på Hallbo.
Auktionen var ej börjad, sorlet af människorna borta på
den utsedda platsen nådde blott svagt hit till Anders, där han
stod stödd mot en klipphäll, stirrande på det lifliga djuret i
trädets breda krona.
Ett högt skratt skrämde både honom ooh ekorren, och förföljd
af ett par unga sjömän rusade Ella fram genom skogen i ystert
ras, utan att se den orörlige orakeltagande Anders.
»Har hon fått andra fiskar i garnet nu, eller vill hon blott
egga Olaves?» undrade den Hoke, och med en känsla af att
alla medel voro goda för att skydda en hederlig bonde för en
sådan farlig flickas konster, klef Anders med långa steg öfver
ljung och fors fram till auktionsplatsen.
Röd och varm, med de svarta glänsande flätorna nedfallna
öfver den flämtande barmen, slängde Ella sig ned på den mjuka
possan, utan att låtsa sig se Olaves, som satt på den nedhuggna
eken, hvilken han beslutat att inropa. Rundt omkring stod folk
i grupper pratande och späckande ordströmmen med de mest
orimliga adjektiver och kuriösa svordomar. Nu vände sig allas
blickar mot den skrattande flickan och hennes muntre följeslagare
för att därefter nogrannt, som om det skett på kommando, titta
på Olaves.
Marja, som just fått tag i Anders, ryckte häftigt till, då
hoq såg Ella, och lydande en plötslig känsla gick hon hastigt
fram till Olaves, ställde sig framför honom och gjorde sig så bred
hon förmådde, då hon räckte honom handen till hälsning.
Men Olaves förstod afsikten, och blodet rusade honom helt
åt hufvudet. Han kände, att allas blickar frågande hvilade på
honom, och att det nu måste afgöras emellan honom och Ella,
afgöras, äfven om det skulle ske genom ett nappatag med någon
af de två unga glopar, som så utmanande kurtiserade henne.
»Bry dig inte om det, Olaves 1 Ella menar bara nojs. Nu
ser alla på er, det är båttre, du talar henne ensam till rätta!»
Där låg en djup ångest i den solbrända fiskarflickans ton och i
hennes djupa, varma ögon.
»Släpp mig fram! Jag har ju inte hälsat på Ella.« Olaves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
