Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Olaves, se där ha vi Marja! Ajöss, Ella lilla» slit
Björken med halsan, mest på gille! — Nu komma vi,
Marja!»¿ropade Anders.
Olaves räckte Ella handen utan att ratt våga se på henne;
det föreföll honom alltid, som om n&got kvaft, dimmigt och
formlöst slöt sig kring honom, när han säg in i de spelande, hruna
ögonen.
»Ajöss, så lång!» svarade hon lätt, men Anders fick sig en
blick, som innebar löftet om att ha honom i mindre godt minne.
På hemvägen hade Olaves gjort Marja bekant med askens
innehåll och hans styfmors sista vilja. Men med kanske större
klarhet än tankeläsare af profession genomskådade flickan hans
afsikt att med dessa pänningar friköpa sig från själfva
kärnpunkten i styfmoderns sista önskan.
»Du behöfver ej betala för att bli fri från — från släkten,»
sade hon stilla. »Behåll dina pängar; för oss blir nog råd. Jag
förstår godt, att moster Anna-Cella ej hade rättighet till att ta
något af sin styisons gods, om det^ också är besparadt. Ar
det inte så, Anders.
»Den kloke teg, sliten emellan sin önskan att pänningame
måtte komma fiskarfamiljen till godo och känslan af, att det
skulle bli ett köp, som löste Olaves ur familjebanden.
»Svara då, Anders I»
»När vi komma in, Marja; här ha vi grinden. Hiskligt
hvad det skymde fort. — Skall jag ligga i gafvelkammaren,
Olaves?» Anders drog sig åt sidan, liksom om han väntat möta
någon innanför grinden.
»Ja, sängen står där! — Eller ni? —»
»Nej, för allan deli Inte fruktar jag! Den Gud vill
bevara är utan fora. Men kommen nu in i stugan, så skall jag tala
om, hur det varit denna tid. — Först få vi dock ha något i
kräfvan, Olaves lille!»
Med en långsamhet, betecknande för lifvet i bondgårdarne,
vidtog hushållerskan anordningar för aftonmåltiden, och klockan
var nära tio, innan maten kom på bordet, ty gästerna skulle
fägnas med risgröt. Anders pratade mycket under måltiden,
men blott om auktionen och vedpriserna; han tycktes tidtals
glömma att äta, tog så en ny portion, åt den med pinande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
