Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nattliga uppträdet, låg nu som^en smutsig trasa af en narrdräkt
och likaotn skafde på hans finkänsliga sinne. Härtill sällade sig
plågan af det grofva gyckel med moderns minne, ett gyckel som
stod för honom värre än grafplundring och kyrkstöld och blott
kunde jämföras med hån mot religionen. Och midt inne i allt
detta sårande och aggande såg han sig själf som en utpekad
aprilnarr.
Han kände behof af föda och gick, under förevändning att
se på en häst, som var till salu, in till en bonde en half mil»
väg från Hallbo och lät honom bjuda sig till middag. Bonden
skämtade med honom om Ella, och Olaves fann med en viss
lättande undran, att ingen trodde honom om en sådan dumhet
som att gifta sig med den, som, i likhet med skogsfrun, lockade
alla män.
Skogsfrun — sade bonden — och åter undrade Olaves
öfver, att det varat så länge, innan han själf sett, hur tom och
underlig hon var.
I skymningen kom han hem. Marja stod vid grinden ocb
gaf till ett litet glädjerop, då hon såg honom komma fram ur
dimman, som nu rörde sig i böljegång öfver de närmaste kullarne»
då kvällsvinden i nyckfulla drag strök fram.
»I dag har ingen kunnat segla ut till skärgården», sade
hon, till förklaring öfver att hon ännu fanns kvar i hans hemr
men innan han fått tid att svara något, fortsatte bon dåmpadt,
i det hon gick ut genom grinden till honom: »dessutom har jag
föresatt mig att i natt få veta, hvad moster går efter. Anders
år med om’et, och vi tänka att du — Men hvad är det Olaves?»
Han hade häftigt ryckt till sig hennes hand och börjat gå
framåt vågen, dragande henne med sig. »Olaves, om du vill
eller ej, men jag gör det; ingen får ro och fred här förr.
Hvar-ken du, hon eller — eller Eli—»
»Nämn inte den! Det är ju bara hon, som drifvit spel.»
Nu var det sagdt, detta tom likt en mara legat öfver
honom hela dagen.
yHon — Jösse Knifs däkal Så gemen trodde jag henne ej —.»
Hand i hand, utan att någon af dem tänkte därpå, gingo
de framåt landsvägen, liksom skjutande undan den böljande
dimman, och han talade tyst och vemodigt om sitt overksamma
lif under styfmoderns vård och regemente och sin ängslan och
oro nu efter hennes död, då han för första gången fick fritt
be-stämma öfver sina handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
