Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge mannen stod nu invid diket, dom skilde vägen
från åkrarne. Framför honom låg en liten löfskog, genom hvan
uthuggning syntes en byggnad i villastil, nästan öfverspunnen
med slingerväxter. Han tvekade ett ögonblick, men i nästa hade
han sprungit öfver diket och gick nu med hastiga steg mot
villan.
»Otto! Mamma, se här kommer Otto von Wogen!»
En ung dam, som satt och arbetade på verandan, sprang
hastigt upp från stolen och skyndade sig ned för trappan för att
möta gästen.
»Otto!» upprepade flickans mor, som kom från salongen ut
på verandan och böjde sig ned öfver gallerverket, i samma
ögonblick Otto mötte dottern under verandans pelarrad, hvilken var
smyckad med ett virrvarr af blommande slingerrosor och
kap-rifolium.
»Otto! Välkommen!»
»Tack, kära Agda!»
Hennes ansikte strålade af oförställd lycka och hennes ord
hade ett ömt, smekande tonfall; hans min var något mörk, inen
hans vemodiga ögon sågo in i hennes och tycktes säga: Gör mig
glad, jag väntar det af dig!
Men det var blott modern, som så tydde denna blick, och
heones ögonbryn rynkades lindrigt, då hon jämförde hans passiva
hållning med Agdas oförbehållsamma glädjeyttringar.
Hon lutade sig längre ned. »God afton, Otto! Välkommen
till vårt nya hem!» hälsade hon gästen.
»Förlåt, tant, jag visste ej, att du var där!» Otto sprang
hastigt upp för trappan för att hälsa på fru Bergfält, en aflftgsen
släkting till hans mor och för två år sedan vorden enka efter en
rik, ansedd brukspatron.
»Detta besök var nästan oväntadt; jag trodde, att du för din
nyvunna lager och nya värdighet af godsägare hade glömt gamla
vänner.»
Fru Bergfälts ton var skämtande, men dotterns fina öra
uppfångade en missklang däri, som kylde hennes uppsvallande
glädje.
»Kom du till staden i dag, Otto?» frågade hon, liksom för
att skydda honom mot moderns indirekta anklagelse.
»I dag, Agda! Nej, jag har bott där nära två veckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
