Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag behöfde lugn ocb stillhet för att afsluta mitt stora arbete. —
Och så ville jag åt mig spara återseendets glädje tills en stand,
då den skall blifva mig dubbelt Ijuf och nödvändig.»
Agdas kinder, som blifvit en nyans blekare vid första
hälften af Ottos svar, blefvo åter varmt rosiga vid den ömma blick,
som åtföljde de sista orden.
Af ven hennes mor blef röd om kinden, men rynkan emellan
ögonbrynen skvallrade om andra känslor än glädje.
»Man kan gömma ädelt vin, tills det dunstar bort ur faten,
påstås det», inföll hon skämtande. »Men kom nu och sätt dig
och låt mig få höra om du verkligen vill öfvergifva din
akademiska bana och egna dig åt landtbruket.»
»Egentligen vill jag egna mig åt litterära arbeten, kära
tant; men når jag nu så oförmodadt fick ärfva Lindhof efter min
barnlöse halfbror, så kan ju det ena goda väl förlikas med det
andra.»
»Om du därmed menar, att skalden skall föra spiran öfver
rättaren, torparne och tjänstiolket, så tror jag, att husbonden
kommer till korta, och att kornet ej blir långt i strå eller tungt
i ax.»
Hans blick, som nyss sugit ljus och klarhet ur Agdas
varma ögon, blef åter mörk; tegelslagarnes grofva, böjda gestal’
ter gledo förbi hans inre syn.
»Ännu har jag ej fattat något afgörande beslut i denna sak.
Jag skall först resa till Lindhof, och så beror det på, hvad
intryck jag får af omgifningen.»
Fru Bergfält tycktes ämna säga något, men Ottos blick hvilade
åter på Agdas ansikte, och det var, som om han därifrån drog till
sig värme och lif åt sina egna bildsköna drag. Med en liten
otålig åtbörd, som tycktes säga: Hvartill tjäna förnuftsskäl? kvåfde
fru Bergfält sin protest mot att låta ett intryck afgöra en mans
öde; i stället frågade hon, om han stannade kvar öfver natten.
»Ja, om jag får lof, tant,» svarade han lifligt, fastän han
ej förr än i detta ögonblick tänkt att dröja kvar mer än ett
par timmar.
Men kunde han väl bättre än nu behöfva upplifvas af den
rena, ömma känsla, som strömmade emot honom ur Agdas ljufva,
underbart fängslande ögon?
Han ville läppja på kärlekens ädla vin, men ej heller mera
nu; den kostlige bägaren skulle han ännu gömma, gumma den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
