Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade uppfångat en svart rand af flugor, som gassade sig i
eftermiddagssolen bakom de tillslutna fönstren. Han tyckte sig
kunna höra deras nervretande surrande och kände en kittling i
hnden vid blotta tanken på deras ludna fötter och giriga snablar.
Och luften där inne sedan! Skämd, grof och tjock af
tobaksrök och arbetarnes skarpa utdunstning. — Han bröt en reaeda,
som blommade i trädgården, och satte den i knapphålet, sedan
han i djupa, häftiga drag inandats dess doft.
»Hur är det med Stångberg, är han inte frisk?» frågade
Agda, medan gum man satte fram trädgårdsstolar åt dem alla tre i ett
lusthus, bildadt af hvit blommande konvolvulus och högröda
blomsterbönor.
»Stångberg? — Åh, han är rask nog, men han har i går
och i dag varit i ett sådant förfasligt humör, som fröken vet,
att han så lätt kan komma.»
»Hvad är det nu?»
»Hvad det är? — Ja, såg det den, som ej känner
Stångberg ut och in så väl, som jag lärt det! Han tillstår ju aldrig
rätta orsaken, som oftast är rakt ingenting, utan skyller på
något annat, och så får jag se till att jämka och släta på allt vis.
— Nu tänker jag han sofver bort sitt dåliga humör för denna
gången. — Ja, nu har just hon, lilla fröken, själf varit orsak
till gubbens onda lynne.»
»Jag?»
»Jag? — Ja just jag»> log gumman och lade sin bruna
hand smekande på Agdas skuldra, »men tro aldrig, att Stångberg
skulle tillstå att det var versboken.»
»Har den vållat er mans misstämning?» frågade Otto
hastigt.
^Den? Ja, men jag tror knappt Stångberg rått vet
hvar-för, men se jag, som känner hans humör i botten, jag har
ut-ransakat det.»
»Nå?»
»Jo, ser fröken, visboken beskrifver ju en verkgesäll,
som är kär i sin mästares dotter, men hon har fäst sitt sinne vid
godsherrens yngste son, som tilltvingat sig faderns samtycke till att
få genomgå graderna i det stora järnverket som simpel arbetare,
och nu har hunnit upp till en verkmästareplats ...»
»Ja, men i himlens namn, hvad kan detta röra er man?»
afbröt Otto otåligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
