Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blad från duken på kaffebordet, som stod ordnadt för två
personer.
Agda förstod den blick, som mor Stångberg sände henne;
den innehöll en bön, att hon skulle prata fram mannens
sol-skenslynne.
Åter stod den förhatliga vampyrsagan för henne, och i
ögonblicket kunde hon ej värja sig mot den tanken, att den
starke, blodfulle smeden var ett af dessa vidunder, som närde
sitt skenlif af andras hjärtblod. Skrämd vände hon ögonen från
hans upphettade ansikte och mötte därvid Ottos underligt
magnetiska blick.
»Hur är det med Stångbergs mossrosor i sommar?»
frågade hon, häitigt springande upp från stolen liksom för att
undkomma en fara.
En vänlig, tacksam blick från den bleka hustrun förjagade
den pinsamma bilden och lät Agda förstå, att hon med
rosornas tillhjälp skulle kunna försätta smeden i ett bättre lynne.
Detta lyckades äfven, och då mor Stångberg kom med
sitt utsökt fina kaffe, blef stämningen så glad och treflig, att
Otto sade till sig själf, att. en enda sådan arbetare som denne
kunskapsrike smed skulle kunna gifva honom stoff till minst
tre nya sånger, synnerligast om uppträdet med tegelslagarne
omformades till bakgrund för denne ridderlige gestalt. —
Oförmärkt ledde Agda samtalet in på den bok, hon
lämnat Spångberg, och det visade sig, att smeden verkligen hade
blick och sinne för de poetiska skildringarna i Ottos dikt. Men
en blick, växlad emellan hans gäster, röjde för den
skarpsinnige mannen, att han hade författaren här vid sitt eget bord,
och han kände det, som om en snara blifvit lagd för honom af
denne adelsman, som naturligtvis var ute för att söka nytt stoff.
Han tystnade tvärt, ögat sköt en blixt, och med en tvärvändning
mot Agda sade han:
»I fall fröken skulle träffa den där poeten, så hälsa honom
från mig, att om han än förstår sig bra på en smedja, så
förstår han sig ej mera på oss arbetare än en ko på filosofi. Det
är min mening om Den nye adeln.*
Han satte den tömde kaffekoppen hårdt ned på bordet,
reste sig upp med ett tvärt: »Väl bekommel» och gick bort till
sina bikupor.
»Det är rent galet med humöret ännu», hviskade hustrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
