Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du tänker på arbetarens yttre, du vämjes vid att röra
hans grofva, ofta otvättade hand. Hans kläder, språk — allt
inger dig motvilja», sade hon i halft skämtsam ton med minen af
en spåkvinna.
»Och du fördömer denna min, som jag tror, ärfda antipati?»
Han ség henne frågande i ögonen.
»Nej — men det är en af de ärftliga sjukdomar, som kunna
botas, tror jag.»
»Jag begär ej bättre, och du, Ägda, du vill ju bli min —
läkare?»
Hon vände hastigt bort ansiktet, satte åter sin häst i
galopp; hon kände sig åter igen hafva för tidigt närmat läpparne till
den bägare, som så ofta bjöds henne, men hvarje gång rycktes undan*
Vid hemkomsten var Otto i det bästa lynne, ty den tyngd,
som legat öfver hans själ, hade han nu vältrat öfver till en
annan. Hädanefter skulle han kunna tala med Agda om sin djupa
vedervilja för massan, och han kom nu i en viss hög stämning,
ty det var ju honom ett verkligt lidande att viga sina sånger,
hela sitt författarskap åt denna låga hop. Och det är ju blott
dé ädlaste af folket, som bli idéernas martyrer.––-
Följande dag återvände han till staden för att fortsätta sin
badkur, men nästan hvarje eftermiddag besökte han villan och
röjde i hela sitt väsen, att han kom för Agdas skull.
Hon hade fått något varsamt och tillbakadraget i sitt sätt,
och detta tjuste honom ännu mera, äfven därför att han vågade
vara eldigare, utan fruktan att det afgörande ögonblicket skulle
framtvingas af hennes kärlek;
Men modern märkte, att Agda omsorgsfullt undvek att tala
om Otto, och då visste fru Bergfält, att dottern ej hade
någonting att förtro henne.
I midten af augusti reste Otto till sin ärfde egendom, och
fru Bergfält tänkte att afvakta hans beslut,; huruvida han ville
bosätta sig där och afbryta sin akademiska bana eller ej, för att
komma till full klarhet rörande hans förhållande till Agda.
Från Lindhof skref han nu hvar eller hvarannan dag till
henne. Själfulla, poetiska bref omväxlande med bittra utgjutelser
öfver lifvet och mänskligheten, eller ock var det en frambrytande
ström af varma kärleksord, som plötsligen hejdats, liksom af en
stark fördämning.
Agdas sätt blef oroligt feberaktigt, hennes tankar gingo i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
