Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ständig kretsgång kring honom, utan rast, utan ro, och hennes
k&nslolif stegrades ömsom till den mest varma ömhet och
afkyl-des genom nästa bref, liksom af ett oväntadt étörtbad. Blicken
fick ett Spändt, väntande uttryck, och modem märkte, att den
hittills sä starka flickan blifvit betänkligt nervös.
Fm Bergfält brukade vanligen, hvarje gång Agda tyst läst
något nytt bref från Otto, i lugn ton fråga henne efter hans
välbefinnande, och om han beslutat 6ig för att själf öfvertaga
Lind-hof. Och mängen gång, då dotterns och moderas blickar möttes
vid en sådan fråga, gjorde Agda en rörelse, som om hon velat
räcka modern brefvet. Men så var där än ett allt för ömt
uttryck, än en skärande bitterhet, som kom henne att skyggt och
förläget stoppa brefvet in i kuvertet och blott gifva modern
det svar, att Otto var frisk samt starkt upptagen, men ännu ej
hade beslutat sig för något bestämdt.
Vid dessa tillfällen hade alltid fru Bergfält en förklaring
till hands, mindre afsedd att lugna Agda än att förhindra henne
från att tro sig behöfva taga Ottos parti mot modern. Agda
måste själf se till att finna, hvad som var verkligt i denna
skiftande lek af ljusstrålar och skuggor.
Tre dagar hade förflutit utan ett ord från Otto, och i sitt
senaste bref hade han klagat öfver en stark hufvudvärk. Agda
var rof för en olidlig ångest. Fru Bergfält snarare kände än
såg dotterns lidande, men behandlade i samtal med henne Ottos
tystnad som en tämligen naturlig sak, då han troligen vore
upptagen af viktiga arbeten eller möjligen rest tillbaka till
universitetsstaden.
»Jag är bara rädd, att han insjuknat på Lindhof. Något
annat ha vi ju ej att oroa oss öfver», sade Agda med
ansträngning att synas lugn. »God natt, mamma, det är sent, tror jag!»
»God natt, barn! Vet du, jag tror jag i morgon
telegraferar till Lindhof; det kan ju hända, att Otto ej är frisk.»
Då bröt det fram nästan som ett skri: »Mamma, detta
förhållande dödar mig! — Två år— det är, som om han tog all
min lifskraft under allt detta!» Häftigt snyftande slog hon
ar-raame kring moderns hals.
»Agda, vill du låta mig läsa hans nästa bref? Du vill!
Tack, min flicka! I morgon bittida telegraferar jag.»
Telegrammet blef ej besvaradt, men med omgående post
kom bref från honom till Agda. Hennes ångest och oro voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
