Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
graf och förödelse, sedan lagens handhafvare gått ut genom
slottets hvälfde portgång.
Dftr inne i de höga gemaken hade lagens män företagit det
slags inventering, under h vilken så mången människosjäl vridit
sig, tryckt af en börda, sammanhopad af känslor af skam, ångest
för kommande dagar och af kärlek till liflösa föremål, hvilka,
människan omedvetet, fastgrott vid hennes hjärta och
blif-vit förtrogna vänner och vittnen till ilydda dagars fröjder och
lycka.
En sista utmätning hade nu företagits i slottet, grefvinnans
enda barn, sonen, hade aflidit i främmande land, efterlämnande
flere skulder än godsets alla tillgångar förmådde gälda.
Alla tjänarne hade blifvit uppsagde, alla hade de lämnat
slottet; skrämda och förvirrade af den hemskhetens ande, som
slår ned i ett hem, upplåtet till lagenlig sköfling. Alla, utom
två, hade de skyndat att lämna matmodern under tårar och
välsignelser; de två, som icke hade instämt i den allmänna
jäm-mern, sutto nu i den öde borgstugan, tysta och stumma stirrande
genom fönsterna ut på de sviktande, jämrande träden och de
krossade vårblommorna.
»Ingrid, har du tänkt på vår framtid?» Frågan kom i låg
ton, liksom skamsen, och frågaren, en karl i arbetsdräkt, tycktes
själf finna en dylik fråga tarflig och liten midt i denna stora
förödelse, ty han vände sig åter hastigt mot fönstret
Kvinnan svarade ej.
»Så hiskligt stormen far fram,» började han åter. »Ku igen
ett taktegel midt i rabatten! Jag känner mig ännu vara så
mycket trädgårdsmästare här, att jag ända tills i dag vårdat
och skyddat anläggningarne. Men hvad tjänar det nu till? När
auktionsdagen kommer, möbler och allt föres bort af folk, som
kommer att rusa hit, då blir allting nedtrampadt.»
Kvinnan, som suttit och tryckt sitt ansikte mot en af
glasrutorna, sjönk plötsligt tillsammans, hufvudet föll ned på armarne,
som lågo i den brede fönsterkarmen.
»Ingrid, börjar du nu också att gråta, hur skall det då slutas?»
sade mannen vekt. »Vi veta ju; att allt skall säljas och
bortföras.»
»Den synen kommer att taga lifvet af mig», bröt hon ut med
en snyftning.
»Hvad skall då hon känna? Ingrid, hvarken du eller jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
