Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men* Bengt, da vet, att Lars gärna ser, att det gir
galet med alla vetenskapliga landtbraksteorier, och da skalle
helst...»
»Sti nnder min visa toffel^» ifyllde en tnon, strftf gubbröst
frin ett angränsande ram, hvars dörr stod pi glftnt, och ea ling,
mager gestalt reste sig ur sängen samt kom med klftderna och
hiret i oordning in till makarne.
»Har kan du vara så galen, Bengt, att lita henne regera?
Sade jag inte, att det blef regn bort pi eftermiddagen, men hon
skulle indi ha folket till att köra in kornet.»
»Men, svärfar, det var ju si torrt, att axen brötos af,
och det gick ej an att lita det sti längre.»
»Skall Bengt dansa ut efter din pipa och hemkalla
folket för en liten regnskurs skull? Skall da lita din hustru rida
för landtbruket, Bengt? Skall hon, som ej i boet införde annat
än en del lösöre, föreskri fva dig lagar, för det hon är uppfostrad
tillsammans med en adlig fröken och har fitt en del lärdom?
Hon är i alla fall hvarken mer eller mindre än den storrustande,
prästbondens dotter, och du, Bengt, har henne att tacka för, att
du ej kom till att studera.»
En torrhosta afbröt gubbens ordström, och sonen passade
pi tillfället att genom tecken och miner låta sin hustru förstå,
att gubbens gräl ej förtjänade någon uppmärksamhet. Därefter
gled den unge mannen ljudlöst ut genom dörren.
Det var en nästan ångestfull blick, Elin sände efter honom,
och den ångesten torde ha djupare grund än fruktan för den
gamle bondens grofhet. Men då Bengt nu skyndsamt gick förbi
fönstret, ifrigt och gladt vinkande in till henne, vek det
ångestfulla uttrycket för ett sällhetsskimmer så rent omotiveradt, att
det endast kunde hafva sin upprinnelse i en djup hängifvenhet.
Hon tycktes hafva glömt gubbens närvaro och beredde sig till att
fortsätta arbetet i väfstolen, då han, med en ton som påminde om
en instängd ilsken getings surrande mot en glasruta, utbröt:
»Du väfver, rustar och går på för att inbilla folk, att det
går framåt för er; men tror du inte jag ser, att det går tillbaka
med hvart år? Hade du inte kollrat bort Bengt, eå hade han
nu, likeom sin bror, varit inne på den lärda banan, som han har
anlag för. Jordbruk är inte hans fack; han skulle blifvit jurist,
om inte du kommit emellan. Du glömmer väl nu för väfven
att påminna honom om, hvilka dagar han utlyst till uppbörds*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
