Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möten och auktionerna; han skall vftl också hindras .från att bli
en framstående kommunalman, så att du allena kan få lysa med
din duglighet»
»Men, evärfarU sade hon mera bestört fin förasgad. »Icke
vill jag nedsfttta Bengts anseende. Han hade ju öfvergifvit
studierna, innan vi voro förlofvade. Vi blefvo ju bekanta, då
han var på landtbruksskolan. Men om svärfar ville vara sn&ll
och hjfilpa honom med landtbruket, så finge han bättre tid att
egna sig åt de kommunala uppdragen, auktionaförrfittningar och
politiken, ty allt detta ligger ju för honom.»
»Skulle jag, gamle undantagsman, som ej har ett ord att
säga här, sedan ni fingo gården, gå och slita som en dräng lör
er kanske? Nej, stor tack! Jag förstod i min mandomstid att
få mitt tjänstfolk till att arbeta för mig och behöfde ej själf
kröka rygg vid plogen, och hur det fin går för er, så skall jag
dock ha mitt undantag från gården. Nfir Åke bara får sluta
sina studier, så vet jag, att jag i honom får en son, som skall
skapa sig ett berömdt namn.»
»Far vet vfil, att Åke slagit sig på att skrifva?» frågade
Elin med ett oroligt ögonkast på gubben, som med ett tillgjordt
stultande närmade sig sin kammardörr. Denna stultande gång
jämte hans torra hosta voro hans vanliga värn, då hans eget
samvete eller svärdotterns ängsliga ansikte manade den gamle
att hjälpa sonen med tillsynen öfver folket.
Nu gick han med krokig rygg och släpande fötter tillbaka
till sitt rum, stängde dörren i läs, lade sig på sängen och
torkade ifrigt sina glasögon, tog, med en skygg blick omkring i
rummet, fram en trasig bok under hufvudkudden samt började
ifrigt lfisa. Det halft afrifna titelbladet hängde ned öfver hans
skrynkliga hand och på bladets öfversta kant stod skrifvet:
»Kandidat Åke Henriksson» samt därunder tryckt med stor stil:
Bibliotek för herrar.
Inne från arbetsrummet ljödo näatan oafbrutet de taktfasta
slagen i väfstolen.
»Det fir åtminstone vfil, att hon ej hör till dem som lipa,
sedan de först ställt till oreda», mumlade gubben, i det han vfitte
tummen med tungan för att lättare kunna skilja de i hörnen
sammanvikna och trasiga bladen i sin bok.
»Skrifva», sade hon. »Ja, Åke skrifver, och det fördröjer
hans examen, men det ger anseende. Koliga bitar han visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
