Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur det slumpade sig.
ill en hora denna gamla ravaJjan med iredit besked
så skall en, ta mej dalern, höra den lustige
Humle-Olan förtälja’n; men når inte han är tillstädes, så
får’en hjälpa sig med träben, som han sa’,
skomakaren, når han gick på träskor.
Det var eljes likasom eå, att en skräddare hade ett
för-fasligt trähufvud till pojke, som mången har väl det; men det
slarfvade ändå af och elog i backen, så länge pågaknasen satt
på bordet och lappade pjaltor, för då fick han sig bara en
sin-kadus af sin far, hvar gång han satte en lapp allt för långt
från hålet. Men så fick skräddaren rakt oförhappande ett arf,
och då, serra tre, kom där humör i lappskräddarne!
»Du skall studera dig upp till harre, Truls», sa’ fadern.
Ja, det hade Truls ingenting emot, för näfvarne hans voro
ju fina nog till’et, och för resten såg han ut, som folket är
mest i Dummetorpa socken, påstår teminstingen Humle-Olan.
Nå, Truls drössa åstad med fadern in till Lund. Men du
lefvande tid! när profossen — eller professorn var det, som han
skälls för — fick se, hur Truls gapa och glodde med munnen
liksom skeglingarne, sa’ han, att många otaribligt stora fäkräk
hade han blifvit tillbjuden, men maken till Truls, det hade han
icke en gång sett på själfvaste Lundatorg.
Wlfitröm, Från Htrruäten och Bondgårdar. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
