Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, det begrips, att han inte sa’ detta så rent’ i snaggen på
en skräddare, som hade en del af arfyet i sin tröjlomma, men
han gaf sig till att förhöra Truls i latinska, och när det inte tog
skruf, fick pågavasen liksom sin orlofsedel, kan en förstå.
När nu denne hår pågen kom stabbande hem igen lika
dum, som då han satt på bordet, sade hans far: »Ja, Truls, nu är
hår ingenting annat att göra vid ett sådant fähufvud som du,
utan antingen får du gifta dig eller bli skolmästare för att kunna
bli harre och befallande karl», sa’ han. »Hvilket vill du nu»?
Ja-a. — Truls trodde nu, att det skulle gå lättare att gifta
sig än bli skolmästare, eftersom han, till nöd, själf kunde
fillan-komstussa upp en tröja, så den såg ut på köpstavis, och hvad
det anbelangade, trodde också den gamle lappskrfiddaren
detsamma.
Men hvem i alla världenB dar skulle nu Truls fria till? —
Inte kunde en fattig tösabit komma i fråga, tycker någon det!
Nej, mer vill mer ha, och så utsåg fadern herregårdsspäcktorens
enda dotter, för i det huset vur så goda grunkor, att
lappskräddaren funnit en hel och hållen tolfskilling i en af spåcktorens
gamla västar.
Pågadrössen hyddades upp på alla de fasoner, som finnas,
för att få’n att likna en harreman, och så knallade han sig i
våg till späcktorns för att fria.
När han nu kom så långt som in på gården, drog
städaren sig till minnes, att han aldrig lärt att fria, och han begrep
inte mera ån den döde under jorden, huru han skulle bära sig åt.
Han blef stående på eviga fläcken och bara grundade på
detta, så det rakt och redit knakade i hans arma skallemeja;
men han blef lika klok ändå.
»Nej, här får, jästingens icke, hjälp till; för detta går,
pi-nadö, inte så lätt som te’ lappa vantar i månasken!» sa’ Truls
till sig själf, och så benade han åstad till klockaren, eom hade
en son, hvilken till sina tider låg i Lund och studerade till nå’n
sorts harrashöfving.
Det slumpade sig så bra, att studenten var vid hemmet,
och när Truls tagit honom i hand och sagt god dag, började han
fråga, hvad det skulle kunna kosta att lära sig fria.
»Hvem vill du fria till?» frågade då studenten.
»Jo, far och jag ha tänkt, att jag kunde ta spåcktorens
dotter, för jag skall bli harre nu», sade Truls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
