Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kan du latin?» sporde studenten, som var en heljarps sk&lm
och därtill sjftlf slog sina slag för flickan.
»Latin — nä-ä. Ska’ det till?» frågade pågastören och
gapade, så studenten kunde rest med fyrspann in i hans mungap.
»Ja, hälst Men du kan kanske det språk, som Noak lftrde
sin åsna i arken?»
Nej, det kunde Truls heller inte, det han visste.
»Ja, det kan du l&ra i en handvändning», tyckte
studenten. »Men känner du din blifvande fästmö?»
»Nej, tycker nå’n det!» Men han kunde ju fråga sig för,
men te Truls.
Studenten lofvade nog så fint att följa honom till den
rätta. Och sedan ger denne sig till att lära honom en lång
dä-kers revalja, som en inte hel och hållen kan upprepa; för
studenten yar värre än både Ulspel och Bellman till att rifva af
sig toserier.
»Go* da*, du lilla ranta, rödklara med den litet krokiga
ryggen!» — skulle han börja. — »Du kunde för längesedan ha
btifvit gift, bara nå’n velat ha dig. Jag vet, du är näfvanöden,
så du slår med kajan lika kvickt som med högran, och vill du
tjäna mig, skall du i lön få ett hampalärftsplagg, som skall bli
lika där uppe som därnere och lika sidt, som det är vidt, och
som jag själf skall sy, så att det håller ända till domedagsotta».
Där var som sagdt mycket mer, som studenten körde Truls
att lära utantill, och när den drösshansen ändtligen fått hela
ramsan in, så kändes det för’en, som om han fått en kappe röda
myror i skallen.
»Så, nu kan du samma språk, som åsnan talade i arken»,
sade denne Ulspel till student, och så drog han af med Truls
till harrgården.
Men en skall aldrig tänka, att det bar af till späcktorens,
utan friaren vistes in till ladufogdens; där fanns två döttrar,
de värsta argbissor folk visste att tala om.
I stugan satt bara den ena af dem, och hon kardade ulL
Hon blef så mild i synen som en morgonmjölk, när hon såg
ett manfolk i friareklflder; men när så Truls böljade radera upp
sitt tal, hade han inte väl nämnt hampalärftsplagget, förrän hon
gaf honom på vinan med kardan, så han såg hela sjustjärnan
för sina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
