Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men den gör ett starkt intryck», svarade Alex Elm och
kastade &nnu en lång blick på den i båtvraket fastbundna
gestalten.
* •
Alex Elm hörde till deu stora klass unge mån, som på ’
grund af föråldrarnes samhällsställning blifvit hänvisade till
studiebanan. I skolan visade han flit och ordning, men aldrig
entusiasm eller ens särskild böjelse för något läroämne, och då
han tagit sin studentexamen, var han lika oklar på sin kallelse,
som då han började sina studier i elementarskolan.
Samma år, som Alex förvärfvat sig den hvita mössan, dog
hans far, och som professorns efterlämnade förmögenhet nätt
och jämt räckte till att betrygga enkans ekonomiska existens,
tvingades sonen till att på allvar välja sin bana.
Hans första tanke var då att bli präst, därtill påverkad af
moderns varma religositet, men efter ett par års förlopp beslöt
han sig för att »gå skolvägen» och på 6amma gång idka
botaniska studier, för hvilka han plötsligt fått håg.
Vid tjuguåtta års ålder hade ban, då filosofie kandidat,
sökt och erhållit en adjunktsbefattning vid ett större läroverk i
en af mellersta Sveriges städer, dit modera följde honom för att
bo tillsammans med sitt enda barn.
Det var nu öfver två år, sedan de företagit sin flyttning
och nära tre år, sedan de tillsammans besökt den årliga
konstutställningen i Danmarks hufvudstad. Nu var det sommar, skol-.
ferierna hade börjat, och Alex Elm egnade sig flitigt åt sina
botaniska forskningar.
»I dag tänker jag företaga ett ströftåg i riktning af
Stormknappen, klippan du vet, mamma. Vill du vara så snäll och
göra i ordning någon proviant åt mig!» sade Alex gläd tigt,
sedan han hälsat ett hjärtligt god morgon på sin mor.
»Åt det hållet! Då få vi sällskap ett stycke; jag måste i
dag gå till Åvik,» svarade fru Elm ifrigt.
».Måste du! Hvem har kallat dig dit? Känner du någon
där?» Alex såg öfverraskad ut.
»Där måste någon ligga sjuk i de där afsides belägna
kojorna», svarade hon undvikande och med synbar förlägenhet.
»Besvärar det dig, om jag följer med dig detta vägstycke? Du
vet ju, att jag är en ovanligt god fotgängerska», tilläde hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
