Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nakna armar, böjda tillbaka öfver hufvudet, höll sig fast vid ett
par trädgrenar.
Hon låg i samma ställning, då Alex flämtande kom fram
och böjde sig ned för att gripa tag i hennes armar och befria
henne ur sin farliga ställning.
Då slog hon upp de halfslutna ögonen, såg på den unge
mannen med en underligt glänsande blick, släppte sitt tag i
grenarne och dök plötsligt ned i det mörka djupet för att
åter synas och försvinna vid den solbelysta stranden.
»Bry dig ej om den där!* ropade fru Elm till sin son.
»Ungefär samma konst utförde hon här för en liten stund
sedan.»
Alex kom tillbaka, halft road, halft förtretad öfver det
lilla äfventyret.
»Det är troligtvis någon själ fö vål di g skolflicka från staden,
som är ända till oblyghet stolt öfver sin ny inlärda simkonst»,
yttrade professorskan harmset.
»Hon är äldre än så, mamma. — Men hvar har jag förr
sett detta ansikte och det långa våta håret? Ah, nu vet jag!
Till lek för böljorna’. — Minnes du taflan med den i båtvraket
fastbundna skönheten? Jag skulle vilja slå vad om, att denna
najad varit konstnärens modell, då han målade den där taflan.»
»Hon är åtminstone oblyg tillräckligt för att kunna ha
varit det», anmärkte fru Elm torrt.
»Oblyg! Hon trodde sig naturligtvis vara allena hår, men
har så i sista ögonblicket, då hon ville från bäckens mynning
glida ut i bassängen, märkt oss och blifvit rädd, men ej längre
förmått att draga sig tillbaka», förklarade Alex tämligen ifrigt.
»Kanske — det förefaller mig dock något mycket att taga två
bad på ringare än en timme; men det rör oss ju ej vidare.
Vill du ha en half kopp kaffe till? Sedan får jag
återvända hem.»
»Och det är tid för mig att fortsätta min väg uppåt
skogsbygden. Kanske jag icke kan komma tillbaka i afton», tilläde
han efter ett ögonblicks paus.
»Nej, knappast, om du skall ända upp till Stormknappen»,
sade modern, döljande den djupa misstämning, som gripit henne.
Hon packade skyndsamt ned sakerna i sin korg, tog ett
hjärtligt far väl af sonen och begaf sig på hemvägen, förföljd af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
