Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans mor hade kallat henne: »den forna modellen», och
Vesta sjålf hade en gång håntydt på, att en artist afmålat henne.
Men nej, denna tafla knnde Vesta icke känna tiU, och för öfrigt
var dår allt för många olikheter mellan denna halfdöda, eller
kanske döda, och den liffulla, glödande kvinna, som tillhörde
honom.
Nu mindes han: Sjålf hade han ju en gång till Vesta
nämnt några ord om denna tafla, och dessa ord hade fått lif
och form i hennes rika fantasi.–
»Till lek för böljorna»; det var ju också en märklig
benämning på en tafla!–
Ändtligen nalkades sömnen, och Alex hängaf sig mer än
villigt åt dess välde; men just som han slumrade in, hisnade
han till och tog sig med båda händerna för ansiktet Han tyckte sig
blifva slungad ut i tomma rymden, och så var han åter fullt
vaken.
Som yngling hade Alex ett par gånger haft drömmar, då
han tyckte sig störta ned i något djup Han hade omtalat dessa
obehagliga förnimmelser för sin mor och för gamla Elsa; denna
senare hade då alltid sagt honom, att slika drömmar voro en
varning för att falla i eynd. — Underligt, att han mindes dessa
ord nu; han hade ju förr slagit dem bort med skämt! —
Han slet sig fram med sina tankar, till klockan blef fyra;
då somnade han ändtligen och sof hårdt till klockan åtta, och
sedan b an klådt sig och ätit frukost, tog han sin portör, gick
igenom staden i hela dess längd och mot vester, men väl
kommen utom förstaden gjorde han en sväng i motsatt riktning och
fick morgonsolen i, ansiktet. Alex Elm var nu på väg till Avik.
Med det första, tidiga morgontåget hade professorskan Elm
anländt till den station, som på denna bandel ligger närmast
staden, hvari hennes son bodde. Hon hade köpt biljett ända
fram till etaden, men van att följa sådana ingifvelser, som ej
kunde förorsaka hennes nästa några obehag eller olägenheter,
steg hon af vid den lilla stationen, lät insätta sin nattsäck i
garderoben och begaf sig till fots till Åvik, dit hon genom
genstigen, skogsremsan, som ännu stod kvar emellan de upptagna
åkerstigarne och ån, väl kunde ha en mil att gå.
Vid denna tid på morgonen var där fullständigt folktomt
vid Åvik; men kommen så långt fram, att de nyss uppslagna
badhusen framskymtade emellan träden, vek professorskan dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
