Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Felfri och härlig steg tempelklockan fram ur gjutformen,
och mästaren med de heta, bruna ögonen måste erkänna, att
bättre verk än detta hade han aldrig sjålf kunnat frambringa. Under
hans ledning skulle klockan hängas npp i tempeltornet, sedan
klostrets prior vigt, signat och smort henne samt gifvit henne
namn; först där efter var det tid att ålägga den vidtberömde
tyske mästaren bot för hans blodsdåd.
Hvilken klang af silfverblandad malm ljöd ej öfver nejden,
då den vigda klockan första gången svängdes i tornet! De
klara, falla tonerna hade takt som af en hymn till den heliga
jungfrun, och i tonen klingade ord, som uppfattades af alla,
hvilka hörde klockklangen, ord, som vittnade om den förtalade
jangfrnns snöhvita oskuld.
Men icke allenast öfver skog, sjö och bygd hördes den
underbara klocksången. Vinden bar klangen ända bort till
staden, där ett stort tempel reste sin döm och tornspira öfver
de timrade husraderna. ^
»Det är en allt för skön och präktig klocka för en ringa
by», mälde då biskopen. »Hon skall föras hit till domkyrkan
och åt byn gifva vi en mindre, så får hvar och en, hvad som
båst höfves.»
Med sorg hörde socknens befolkning de mäktige prästernes
bealnt, men hvad kunde väl ringa, okunniga landtmän göra mot
de lärde herrar, som till och med lämnade det dubbla
blodsdådet ostrafFadt och anlitade våldsmannen vid klockans
nedtagande från bykyrkans torn.
Lyckligt försiggick denna nedtagning, fyra unga oxar spändes
för det fordon, på hvilket klockan skulle forslas från byn till
staden. 1 tyst sorg och harm stod byfolket och såg på
tillre-delserna. Signes vittne, den silfverklingande tempelklockan, skulle
ej mera få sjanga sin heliga visa för deras öron.
Så ropade körsvennnen första maningsordet till sitt oxspann,
men detta lyfte icke ens en fot. Han ropade andra, tredje, ja
vål tionde gången och skakade på tömmar och ok, men icke ett
af de fyra djuren rörde eig. Piskan lyftes och föll med
hvinande rapp öfver deras blanka länder, men alla fyra djuren böjde
sina knän och lade sig ned på marken; icke ett af dem rörde
sig ur fläcken.
Då framträdde klosterpriorn och lade sin hand på den
vigda klockan. »Ingen göre sig mera omak med denna flyttning»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
