Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon borde kasta sig om Armidas hals och h vi ska till henne om
en fader, som styrker en redlig viija och främjar den sträfvan,
som för uppåt till honom. Men hennes tunga var som bunden
liksom hennes penna, då hon skref för att trösta och glädja Ernst.
Där var något öfver hela Elfings familj, som förbjöd hvarje
finkänslig människa att tala om religion; där låg hån i luften mot
allt upphöjdt och heligt i detta hus.
»Jag är glad öfver, att någon känd människa skall fara med
samma ångare som ni», sade hon blott. »Göran Holm har
också fått amerikafeber.»
»Vår förre trädgårdsmästare!» afbröt Elvira gladt. »Det var
roligt!»
Ett drag af vild vrede lyste i Armidas blå ögon, och utan
ett ord började hon åter ifrigt nedpackningen i sin stora koffert.
»Far väl flickor!» sade då Fanny betryckt. »Jag reser till
staden, så att jag kan taga afsked af er vid hamnen.»
»Tack, men blott inga blommor, vi ha nog, då vi få er
träd-gårdsmästare med.»
Armida försökte ett skämtsamt leende, men det skars tvärs
af på de föraktligt krökta läpparne.
Under mer än två är kom ingen underrättelse till hemlandet
från Elfings döttrar, och under de senaste aderton månaderna
hade Fanny ej heller fått något bref från Ernst. Det sista, hon
erhållit, var i ännu högre grad än förr uppfylldt af beskrifning
öfver hans gnagande, sugande, smygande, gripande lifssmärta,
fastän han äfven då meddelade henne, att han snart hoppades vara
en ekomiskt bergad man.
Hvad hon väntat, längtat, hoppats, bedt till Gud, att Ernst
skulle återvända, nu då han ej behöfde stå som en ovederhäitig
man inför hennes far, utan kunde skapa sig en hedrad bana i
fäderneslandet!
Var han död, eller hade Armida och Elvira ändå rest till
honom, och hade systrarna aftvungit honom löftet att ej mera
skrifva till hemlandet? Eller var Ernst nu — just nu på hem«
färden?
Ett par gångar hade hon händelsevis träffat den forne
patronen, nu direktör Elfing, och frågat efter hans döttrar. Han hade
nu fått andra åsikter om utvandringen, än då han talade på
folkmöten. Nu var det statskyrkans tyranni, som dref vår ungdom
ut från gamla Sveas famn, fast hon skulle ha bröd nog för alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
