Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att böija med hitresan, så var den ingalunda obehaglig,
tack vare Elviras och min förmåga att hamra på piano och ej unga
rörande sånger, omvexlande med operettarier. Vi fingo
naturligtvis varma vänner, och jag hade något svårt att för Elvira
försvara deras s. k. hjårtan, når de alla vid framkomsten till Amerika
fingo så brådt att såga oss hjårtligt far vål, då de hörde, att vi på
egen hand skulle ’slå oss igenom/
Det blef ej så lått att få plats, dårför att vi voro två;
Elvira ville nåmligen ej skiljas vid mig, utan hångde fast som
en kardborre och förorsakade mig tusende olågenheter.»
»Synd att såga det hon besvåras af för mycket hjärta, den
unga damen 1 Men lås vidare, Fanny; det år ju lärorikt!»
Fannye kinder glödde, och det var med en känsla af blygsel
hon fortsatte:
»I Chicago voro vi än pigor, jag i köket, Elvira i rummen,
ån tvätterskor, än sömmerskor; men dels var arbetet tyngre ån
vi orkade med, deis hade vi ej grundligt nog lårt de yrken, vi
försökte, och så en dag, tio månader efter vår afresa från
Anne-hill — jag har fört anteckningar — stodo vi utan arbete och
utan tillgångar i den ofantliga staden.
Elvira var nästan vansinnig af ångest och tillät mig ej att
gå hvarken hit eller dit. Hon hade fått den fixa idéen, att jag
skulle rymma från henne.»
»Visar, att flickan läste sin värda systers tankar», mumlade
hr Berse.
»Afven jag skulle tappat hufvudet, om jag ej vid hitresan
gjort det lilla aftalet med ödet, att i fall detta ej åtog sig att öppna
någon anständig utväg till bergning för oss, så finge det hålla
till godo med, att vi, som »två elegant klådda unga damer»,
blefve funna vid någon flodbrädd.»
’»Pappa, hur menar hon?»
Fanny grep häftigt sin far i armen.
»bjålfmord är ju det följdriktiga af den världsåskådning,
som, groft tillyxad, finnes hos fadern och blef så fint utarbetad
hos sonen, att den vardt en spindelväf, som snärjde både honom
och systrarna, medan spindeln i nätets midt, ansvarslöshetens
gråa, glupska odjur, sög ut hans lifsmärg.»
Fannys far talade, som om han mera känt ett behof att
klargöra saken för sig själf, än han väntade, att Fanny skulle
förstå hans tankegång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
