Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var också allt för feberaktigt upprörd för att kunna
tänka på annat än själfva ordalydelsen i detta bref, så
himmels-vidt olikt allt hvad hon kände om unga flickors korrespondens
med hvarandra.
»Skola vi icke läsa den här skrifvelsen till slut och sedan
bränna upp deD, Fanny?»
»Jag sökte nu lugna Elvira genom att försäkra henne, det
hvarken hon eller jag skulle sjunka i vanära eller dö
hungersdöden och blifva i tidningarne beskrifna som hiskliga skelett.
Men, kan du tro det, Fanny! Hon gissade min utväg, ställde till
en stor scen, som slutade därmed, att jag i tre dagar skulle
vänta på försynens skickelse samt låta Elvira gå ut och sälja mitt
ur, det sista värdeföremål, som dina ödmjuka tjånarinnor då egde.
Hon fick gå, och jag trodde ett ögonblick på försynens
omtänksamhet, då en på sätt och vis gammal bekant, nämligen
er forne trädgårdsmästare) Göran Holm, redan andra väntedagens
afton steg in i vår bostad.»
»Holm! Synd om karlen, som fäst sig vidden hjårtetomma
flickan», sade Berse sakta.
»Min fromma tro blef dock ej gammal, ty i stället förför’
synens finger skymtade jag snart Elviras. Holm hade på resan
öfver oceanen, en natt då det stormade en smula, tröstat den
rädda stackaren och då åfven haft henne till att lofva honom,
det han skulle få veta, hur det ginge oss. Han har troget sändt
henne sin adress, hvar gång han flyttade, och märkligt nog flyttade
han alltid i samma riktning som vi. Elvira hade blott behöft
telegrafera, så stod hennes riddare här.
Elvira vardt nu så lugn, som om hon hvilat i Abrahams
sköt, fast det Holm föreslog oss var långt ifrån lysande. Vi
lämnade dock i sällskap med honom Chicago, och efter en och
en half dags järnvSgsresa kommo vi hit. Holm arbetade dåf som
nu, i en stor trädgårdsanläggning och hade hög aflöning; men
att skaffa oss två något arbete gick ej så lätt.
Ställningen var nu mera tragisk än komisk, ty Holm fick
gälla för vår bror, och vi — ja, vi delade hans rum medelst ett
par af hans filtar; han bodde i den yttre afdelningen, vi i den
andra. Han syntes sällan till, utom vid måltiderna; vi akötte
huset. Elvira såg ut, som om hon aldrig bott bättre än i denna
ivigwam, men det pinade mig att lefva på vår forne tjänares
bekostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
