Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändtligen lyckades det mig att få anställning i en
modehandel, men då jag ej hade annan tillflyktsort för Elvira, behöllo
vi båda bostaden. Jag betalade naturligtvis vår skuld till Holm,
så att i denna stund, då vi lämnat filtarnes trogne behärskare,
äro vi honom ingenting skyldige.»
»Ingenting skyldige!» afbröt hr Berse häftigt. »Detta är
sannerligen starkare, än jag kan smälta! Läs, hvad Elvira bar
skrifvit; är det i samma anda, så önskar jag, att all förbindelse
emellan dessa flickor och dig upphör.»
Fanny räckte fadern Elviras bref.
»Jag orkar ej läsa mer», sade hon i trött ton.
»VilJ du höra bref vet?»
»Ja, om pappa vill.»
Han lät först blicken glida öfver det lilla arket och
småskratt ad e.
»Hvad är det, pappa?»
»Jo, bara, att det här lilla arket kommit med utan den
kloka systerns vetskap. Elvira vill nödvändigt låta dig veta,
att hon ej vill flytta från Göran Holm. »Han håller af mig, och
jag — ack, så mycket, så mycket af honom! Han är en riktig
gentleman», skrifter hon och tillägger, att hon som hans hustru
ej vill byta lott med Armida, så rik systern än är. Se efter i
dennas bref hvad där står om detta!»
Fanny tog mekaniskt upp de ännu olästa brefarken och
genomögnade motvilligt ett par sidor.
»Hon har gift sig med sin principal, som är enkling,
barnlös och ofantligt rik. Elvira skall flytta till dem — naturligtvis»
skrifver Armida.»
Fanny vände arket, läste ett par rader, spratt häftigt till,
och blicken liksom borrade sig in i raderna, medan hon blef så
blek som en dödssjuk.
»Kära barn, hur är det, hur i Guds namn är det?»
Hon rörde läpparne för att säga något, men hufvudet föll
tungt tillbaka mot stolkarmen, papperet gled ur hennes händer,
och för första gången i sitt lif förlorade Fanny medvetandet.
Det var dock en hastigt öfvergående svaghet; i nästa
ögonblick rätade hon långsamt upp hufvudet och bad fadern om ett
glas vatten.
»Jag har väntat så länge på — underrättelse, och nu var
det, som om jag plötsligt blef utstött i ett tomt, mörkt rum,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
