- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
810

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den tafla, som här mötte makarne, var ytterst målerisk
och egnad att göra ett sållsamt gripande intryck på det barnlösa
paret. Framför en knastrande eld, öfver hvilken en ansenlig
köpparkittel hängde på en järnställning, nedslagen i marken,
sutto tre kvinnor nedhukade. Två af dem voro helt unga, deras
dräkter tycktes utgöras blott af några tunna skynken i starka
färger, och bådas svarta, orediga hår var omknutet med kedjor
af små silivermynt; den ena af dessa bruna skönheter var
sysselsatt med att plocka en höna, den andra kastade jämt på elden
tallkottar och friska grenar. Den tredje kvinnan var en gammal,
torr och knotig häxa, så mahognyfärgad, som om hon någon tid
varit upphängd till rökning. Under ett blodrödt tygstycke, som
var svept kring hennes axlar och draget upp öfver hennes hufvud,
nedhängde isgråa hårtestar öfver hennes rynkiga kinder. Med
én snabb, skarp blick under halfslutna ögonlock säg hon upp
på gästerna, men vände genast sin uppmärksamhet åt ett
framför henne stående trätråg med halfsmält snövatten, i hvilket hon
badade ett några veckor gammalt flickebarn.

Denna syn var upprörando för fru Hilda och hennes man,
och de tillkännagåfvo båda sin medömkan med den lilla
förtjusande bytingen, som skrek och sprattlade i tråget. Den gamla
teg, men hifvade upp barnet och svepte in det i paltor af allra
uslaste slag. Höfdingen svarade på Levalls fråga efter den lillas
föräldrar, att flickan var hans dotterbarn och att modern dött
vid dess födelse, samt att barnets fader omkommit någon tid
förut. Båda gästerna blefvo så gripna af denna upplysning, att
de ingenting annat sågo än det föräldralösa barnet, som ur sitt
trasiga omhölje blickade emot dem med klara, mörka ögon; det
undgick dem båda, att den ena af de unga kvinnorna vexlade
en blick samt gjorde en snabb åtbörd med sin ena hand mot en
ung zigenare, som på andra sidan om eldhärden var sysselsatt
med att sammanlöda smala silfverringar till en kedja.

»Stackars lilla barn!» sade fru Hilda med tårfyllda ögon.
»Här är en skärf från min man och mig till varma kläder åter
dotterdotter.» Hon böjde sig ned emot den gamla och lade ett
par större silfvermynt i hennes knä samt ville draga sig tillbaka
ur tältet.

»Wahrsagen... spå... säga framtid, schöne Frau, nådig herri
Kleine silfver... spå... Wahrsagen!» ropade nu de två unga
zigenerskorna, hvilka hastigt sprungit upp från elden och ifrigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0810.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free