Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snappade till sig de eilfveralantar, som på förhand gifvits i
betalning för de utlofvade spådomarna.
»Kein kind... nicht barn, aber Sie bekommen... fås [Kind
bald... snart!» pratade den sibylla, som gripit fru Levalls hand,
medan den andra spåkvinnan höll ett mera flytande föredrag på
tyska språket för ingeniören.
Med utrop af ovilja öfver att se sin dolda hjärtesorg på
detta sätt framdragen, ryckte fru Hilda handen till sig och skyndade
ut i det fria.
Från vägen hörde hon den skarpa, oharmoniska klang af
slädbjällror, som uppstår, då en stillastående häst otåligt skakar
på sitt seldon, och hon skyndade framåt utan att invänta sin
man; bon kände sig både upprörd och förlägen och ville
undvika att med honom tala om zigenerskans spådom, fastän hon
visste, att den blifvit gripen ur luften. Hon hade tagit plats i
släden, då hennes man kom fram till vägen. Äfven han förhöll
sig tyst, medan släden behagligt gled fram öfver det jämna snö*
täcket, men han såg ut, som om han fått en ny, upplifvande
tanke att syesla med.
»Vi få ej glömma, att låta bud gå in till staden i morgon
eller öfvermorgon för att hämta den julgran, jag köpte på torget»,
afbröt han efter en stund deras tystnad.
Hans hustru spratt till; hon hade suttit helt orörlig och
låtit den rytmiska bjällerklangen söfva den nyvaknade smärtan.
»Käre Harald, får jag inte slippa i år!» utbrast hon
ofrivilligt och tilläde: »Vi bryta ju upp redan tredje dag jul.»
»Då får tjänstfolket plundra granen på annandagen»,
svarade han.
Hilda vände bort ansiktet. För henne utgjorde sysslandet
med julgranen en årligt återkommande pina, som hon dock hittils
tyst fördragit, emedan Harald älskade att se denna julprydnad,
hvilken för honom frammanade glada barndomsminnen.
Nu förstod han, att hustrun satt så orörlig och såg ut åt
de snötäckta fälten, emedan hon ville dölja sina, under floret
frambrytande tårar; han sökte och fann hennes ena hand.
»Hilda, du, om vi nu, innan vi flytta till en annan ort,
skulle söka upp ett litet fosterbarn!» sade han nästan hviskande
för att ej böras af kusken.
Hon tryckte sin muff mot ansiktet/ som om hon behöft
skydda dét mot vinden, och så vände hon sig mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
