Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemärkelse glada umgänget med fru Cilia och hennes barn, d&
ea händelse inträffade, som förorsakade en längre skilsmässa.
En bror till fru Cilia var sedan mänga är tillbaka bosatt
på en egendom nära Wien. Han hade nämligen varit gift med
en österrikisk godsägares enda dotter; äktenskapet hade varit
barnlöst, men makan hade tillförsäkrat mannen okvald äganderätt till
egendomen, och nu önskade han hos sig få se sin syster och
hennes barn.
’Min bror lefver ej länge*, sade fru Cilia, den dag jag infann
mig på Holm8ta för att säga far väl till mina kära vänner, och
då jag följde riktningen af hennes sorgsna blick, såg jag till
min bestörtning, att den stora akasia, som utbredc sina frodiga
grenar och mattgula blomtofsar öfver hennes sybord, nu stod med
nakna, repade bladstjälkar.
Olga hade en gång anförtrott mig, att den vackra växten
hette morbror Otto.
Det var midt i våren, men vår förestående skilsmässa göt
höststämning i våra sinnen. Då, som nästan alltid är förhållandet
emellan vänner, när vi stodo i begrepp att för en längre tid skiljas,
kände vi först, hur kära vi hållit hvarandra. ’Olga, nu en
femtonårig, nästan fullvuxen flicka, kämpade starkt mot den
uppstigande gråten, och jag var ej stort säkrare på att kunna
hålla mina ögon torra, så man jag var.
’Kom med mig ett slag ut i växthuset 1’ sade fru Cilia, mån
om att för oss alla bevara det yttre lugnet.
Jag följde henne, och vi gingo en lång stund tysta bredvid
hvarandra bland doftande blommor och saftig grönska.
*So någon gång till dessa mina vänner 1* bad hon. *Jag
har visserligen en förståndig, känslig trädgårdsmästare, men här
blir ändå sorg och saknad .. .*
Hon afbröt sig och strök smekande med handen öfver de
närmast stående växterna, och därefter, liksom hon hastigt
erinrade sig något, förde hon mig bort till en grupp blommande
pelargonier.
’Den här är en härlig växt.’ Hon lyfte fram ur gruppen
en präktig pelargonia med bruna, sammetslika fläckar på de fint
rosenfärgade blombladen, hvilka voro starkt krusiga i kanterna.
’Det är min egen blomma, men här har jag satt en planta af
den åt dig.*
*Tack, hvad heter den egentligen?’ frågade]jag tankspridd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
