Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag hade jag tagit med mig en sällsynt cypressart.
Med en ¿tbörd af vedervilja stötte hon bort min gåfva och det
så häftigt, att krukan for mig ur handen och krossades mot
terrassens trappsteg. Och innan jag hunnit sansa mig från min
bestörtning, ropade hon på betjänten, att han skulle taga bort’ogräset*
och gräfva ned det på afskrädeshögen.
’Det är ju vrångbilden af lifvets träd!’ sade hon häftigt;
’ser du då ej dess ondskefulla karakter? Jag har sett, hur demonen
däri sugit lifvet ur en stark man. Nej, icke ur min egen make,
utan ur en frisk landtman, som fått en’planta däraf från ett
drif-hus, och som, till trots för sin gamla mors varningar, uppdrog
trädet.’
Äfven mot den vildt växande örten Galium verum hyste
fru Cilia djup ovilja och tålde ej, att barnen plockade desa gula
eller hvita blomklasar.
’Det är ej utan skäl, att det krypande, blomrika otyget kallas
af folket för Villervallan eller också förargelseblomman. Dess
kvafva lukt röjer sinnet, och det är munkpåfund, om ej något
värre, att tillägga henne benämningen Marias sänghalm.’
Vissa afarter bland matväxterna, som till exempel sådana
gulhvita plantor, hvilka stundom uppkomma bland den öfriga kålen,
borttog hon, hvar hon än såg dem förekomma i sin egen eller
andras köksträdgårdar.yDödens förklädda härolder* kallade hon dem.
Under andra omgifningar skulle fru Cilias egendomliga
uppfattning af växtlifvet kanske tagit sig löjlig ut och blifvit
stämplad som vidskepelse. Men med hennes tillbakadragna lif bland
en allmoge, som till en viss grad delade denna hennes
uppfattning och ärade hennes oaflåtliga verksamhet i
människokärlekens tjänst, föreföll hon äfven mig som en varelse af högre rang
än de flesta dödliga.
Jag kunde i hennes sällskap aldrig värja mig från den
tanken, att hon genomskådade växterna, kände deras förhistoria
och såg deras verkliga väsen tvärs igenom deras höljen.
Stundom märkte jag, att hon i hemlighet gaf växtnamn ¿t
personer bland sin omgifning eller bekanta, men hon blef
missnöjd med sig själf, när hon råkat röja denna sin vana. Sin lilla
dotter kallade hon dock öppet sin ’bruna sammetsblomma’, men
detta blott på skämt och i anledning af Olgas mörka hy.
Ungefär fyra år hade jag med få af brott lefvat här,
upptagen af omsorgen för gods och folk samt af det i ordeta bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
