Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödgas be mannen om penningar till en ny sats, och han hade
kanske i går uppburit sitt lönekvartal för sista gången.
Troligen — nej, säkert blefve det konkurs hos
grosshandlare Movert, där han var förste kontorist* Hade hon ändå blott
kunnat som gift behålla sin plats i banken I
Det första året gick detta för sig, fast hemmet ej for riktigt
väl under den unga, tanklösa tjänsttiickans vård. Men så kom
lille ‘gossen, Birger, och då var det omöjligt. Något hade hon
ändå förtjent genom att teökna för en mönstertidning, men når
hon så fått lilla Elsa, måste äfven den inkomst, hon där haft,
uppgifvas — och om ett par månader kom den hårda årstiden;
hvarifrån skulle de få penningar till ved?
Hon slöt ögonen, rådd för de framtidssyner, hon frammanat.
Barnet i vaggan utstötte ett svagt kvidande.
»Vy-vy-vy-vy-vy!» [började modern åter, lade sitt trötta
hufvud mot den stoppade karmen och rörde vaggan med foten.
»Vy-vy-vy-vy–»
Det gick sakta och varsamt i dörren. »Kommer du redan
hem, Hugo? — Nej, det är ju kusin Frans!»–
Frans Malm hade för ett par veckor sedan kommit
tillbaka från Amerika, hvarest han någonstädes vid civilisationens
gräns upprättat ett nybygge eller snarare en tillväxande stat,
till hvilken han nu ville föra sina medellösa syskon.
»Jag har talat vid Hugo», sade han sakta, »och det beror
nu blott på dig, om ni skola stanna här och kämpa mot nöd
och elände ellej* följa med mig och erhålla en säker inkomst —»
»Säker, Frans ?»
»Ja, naturligtvis. Vi skola ha arbete för alla, därför
sörjer staten; Hugo blir chef för en fabrik, i hvilken han äfven
blir delegare, liksom du och vi alla, och jag har en
kassöra-plats åt dig, så du behöfver ej bli beroende af din man.»
»Men barnen? Dem kan jag ju ej lämna åt legda händer.»
Frans smålog ironiskt.
»Du tror dig således vara en uppfostrarinna af prima
kvalitet, lilla Emma? Men säg mig på samvete, när och hur
du förvärfvat denna höga vishet! Då jag reste, tänkte du mera
på baler och skridskoåkning, näpna kostymer och sådant där,
än på barnuppfostran. Så satt du tre år, likt en ostra,
fast-smetad vid en stol i banken; sedan gifte du dig, och jag vågar
tio dollars på, att du aldrig sett ett naket barnkräk, förr än du
höll den där lille snörflande krabaten i ditt knä —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
