Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men en mor, Frans –-»
»Utslitet prat, min snälla Emma!» afbröt han henne med
sin öfverlftgsna, trygga ton. »Vi ha uppfostringsanstalter, som
förestås af därtill upplärda kvinnor och män, och det kosta,
ej ett öre — d. v. s. det är staten, det gemensamma kapitalet
som bestrider alla sådana kostnader. Föräldrarne åro hos oss
inga stackars fångar, som tråla för sina efterkommande, utan
fria människor. Jag undrar, hur länge det är, som du varit i
saknad af frisk luft, rörelse och nattro?»–––-
Grosshandlare Movert fick ej ackord. Hugo Brunn stod
utan plats.
Med hustru och barn företog han då den långa resan till
det fjärran land, där Frans lofvat familjen en sorgfri existens.
Var det smärtan öfver afskedet från fosterland och vänner,
eller var det blott öfveransträngning till kropp och sjål, som
lade liksom ett töcken öfver den unga hustruns själ, så att hon
ingenting mindes af hela den långa färden?
Men sedan tog det nya lifvet henne med en makt, mot
hvilken hon kämpade, liksom då man i sömnen kämpar mot
något ondt, som tjusar, lockar, viker undan — griper fast i en
och det bär af öfver fradgande vågor, öfver skvalpande,
bubblande gungfly, in i skimrande slott eller ned i dalar, så frodiga,
att man hotas att bli kvåfd af idel härliga, doftande blommor–
Sådant var hennes och Hugos lif. En enda kedja af
rastlöst arbete, med stor vinst och rusande nöjen.
Stundom skymtade för henne minnet af den eftermiddag,
då hon, i ångest för barnens och sin egen framtid, satt emellan
de två små sjukbäddarna, och något liknande samvetsoro ville
gripa henne, men hon slog det från sig.
Barnen hade det ju långt bättre i den utmärkta anstalten,
ån de kunnat få, i fall de skulle uppvuxit bland brist och
bekymmer i det svenska hemmet. Här ute kunde det ju icke ens
sättas i fråga, att en mor ödde tid och krafter på en barnvård,
som ju måste bli bristfällig under oöfvade händer och kanske
därtill genompyrd af gamla världens fördomar. Hon kunde ju
få lof att se sina barn, når hon hälst ville, bara hon vänjde sig
af med den pjoskiga och skadliga ovanan att kyssa och krama
dem eller fordra, att de skulle lyda henne och visa henne kärlek.
Något måste man väl kunna uppoffra för vissheten, att barnens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
