Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotteros sånger, tills hon plötsligt afbröt tonströmmen genom att
utbrista i de ord, som en bekant tysk diktare lagt i munnen på
sin sista romanhjältinna:
»Verlasseu, verlasseo,
verlassen bin ich
wie der Stein auf der Strassen.»
Det ljöd helt tragiskt, och hon utbrast i ett klingande skratt,
smittosamt som en ung yster flickas. Och så var hon åter på
fötterna.
»Den välsignade resedan, löfkojorna och
septembermånskenet,» sade hon med humoristisk själfkritik, »sådant gör mig
guvernantsaktig.»
Hon ville stänga fönstret; vinden ryckte det ifrån henne
samt öfveröste henne med en flod af vällukter jämte en handfull
gula blad, som den nappade från en närstående lind. Hon
försökte möta det elaka skämtet med ett löje, men hon måste
sammanbita tänderna för att kunna få makt med det motsträfviga
fönstret, och då hon lade hakarna pä, droppade tunga tårar ned
i fönsterkarmen, och för ett ögonblick sjönk det högtburna
huf-vudet ned på de sammanknäppta händer, som stöddes mot den
kalle karmen. Månen tittade nyfiket med sitt trinda ansikte på
den nu knäböjande kvinnan, som grät så dår barnsligt, fast hon
var gammal nog att ega en gift dotter.
Hon måste ha märkt hans ironiska blick, ty hon såg hastigt
upp, reste sig och säg honom trotsigt i ansiktet, medan hon
torkade bort tårarne från ögon och händer; därpå vände hon sig
om och ringde på pigan.
»Ar professorn på sitt rum, Ingrid?»
»Nej, frun.»
»Vi dricka te klockan nio, då är han nog återkommen. —
Du behöfver blott duka till oss två.» Mera sade bon ej, ty hon
kände ett tvingande behof att svälja.
»Befaller frun något annat?»
»Ja, var snäll och tänd ljusen på skrifbordet i mitt rum.»
Pigan gick, och nu gnolade frun, under det hon drog fram
gardinerna för att utestänga månstrålarna:
»Verlassen, verlassen,
verlassen bin ich!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
