- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
911

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• Nej, (letta Ar dA sannerligen för galet! Är jag dA verk’
ligen lik min goda vän, fru Agda, som vid sina femtiotvå år
pA eitt mycket orediga sätt föreställde sig, att hennes dotters
tro-lofvade ville ha flickan, blott för det hon var fru Agdas dotter
ich emedan han ju ej kunde få hennes nådiga mor. — Herre
Gud, hvad den nygifte mannen såg orolig ut dagen efter
bröl-k>pet, då han fann sin ömt älskade svärmor förvandlad till en
vresig matrona, som ingen kande göra i lag! — Karlen förstod
ej, att bon tyckte sig vara skamligt bedragen samt var svartsjuk
på sin dotter!

Det ungdomliga skrattet bröt åter fram, men dog hastigt
vid sucken: »Hade bara icke min man nu lämnat mig allena!»

Hon stampade otåligt med foten mot den mjuka mattan
och gick in i sitt arbetsrum; där var hon van att vara allena.

På skrifbordet midt emellan ljusstakarna låg ett tjockt,
förseglad t bref med utanskrift: »Fru Vivica.»

»Från min man,» utropade hon skrämd. »Hvad kan detta
vara?»

Hon måste sätta sig på skrifstolen, medan hon slet upp det
tjocka kuvertet, ty hon kände, att fötter cch ben blefvo
förrädiska mot henne. Ett tåtskrifvet pappersark drog hon fram
med fingrarna, som hon ej kunde befalla till att V9ra stadiga.

Papperet bar i textade bokstäfver öfverskriften:

Sv ärmo dem.

»Jag tror, han är tokig,» utbrast hon harmsen, men så satte
hon sig bekvämare i stolen och började läsa manuskriptet till sin
mans nyaste arbete:

»Svärmor! Då fru Vivica vardt mor åt en dotter, hade
hon så länge och så ofta sett svSrmorsnamnet hånadt, utskrattadt
i skrift och tryck samt nästan lika många gånger hört det blifvu
smädadt, fruktadt och afskydt, att hon ryste för möjligheten af
att själf en gång bli nämnd med det förhatliga namnet. Liten
Gunborg skulle uppfostras till själfständig verksamhet för
allmänt och enskildt väl; det Sr rätta utvfigen till frihet från alla
kärleksgriller.

Därtill skulle den uppväxande dottern endast omgifvas af
mogna män och unga flickor. Därmed vunnos två ting: en stor
måttstock på äkta manlighet samt tillfälle att förvåna sig öfver
andra flickor, som kunde gå och svärma för omogna ynglingar.
Vivica älskade ’ själf i smyg många ynglingar, och de ähkade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0911.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free