Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fj ärilsfångaren.
n döende decemberdags matta ljus hade dränkts i en
sakta böljande dimma; gaslyktorna i alléen voro tanda,
och i dess mattgula sken glimmade tunga tårar, som
från trädens nakna grenar och kvistar droppade ned
på den frusna marken.
»Det år ett trist vinterväder,» anmärkte en ung dam, ryste
till och lät de tunga gardinerna åter nedfalla framför fönstret,
jämkade på sina luftiga garneriDgar, hvilka lågo likt skimrande
fjärilsvingar öfver skuldrorna, och vände sig inåt rummet.
Det lilla valda middagssällskapet hade slagit sig ned i
salongen, där värdinnan serverade kaffe i de möjligaste minsta koppar
af japanskt porslin. Lampor och ljus voro djupt beslöjade, men
i den mörke majolikaugnen drefvo lågorna från brasan ett fritt
spel och bildade fantastiska skuggor och flyktiga reflexer öfver
gamla och unga ansikten, öfver damernas sidendräkter, möblernas
mjuka plysch och modärna gyllenläder, öfver väggbonader af
målad gobelin och förgyllda ramar kring taflor, nyligen vunna
på ett konstlotteri.
Knappt ett annat ljud än lågornas prassel och de små gyllene
ekedarnes klang mot kaffekopparne hördes; den behagliga
mattig-het, som följer efter en fin middag, låg öfver gäster och värdfolk.
Endast den unga damen med de sammanlagda fjärilsvingarne
flväfvade ljudlöst omkring på smyrnamattan, tills hon åndtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
