Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog sig ned på en braskuddes färgskiftande gyllenläder. Och
från någon mörk vrå fladdrade då fram en herre i elegant
sällskapsdräkt och sparsamt hår Ofver hjässan; han satte sig på en
14g brftpbänk, som först i går kommit ur tapetserarens händer.
Värdinnan smålog, gick bort och ställde eldskärmen sä,
att de fladdrande lågorna endast belyste den skimrande fjärilen;
den mörke tordyfveln borde icke ses i så stark belysning.
»Hör, onkel Karl, du måste berätta något för oss nu! — A,
inga ursäkter eller undanflykter! — En så skarpsynt herre, för
hvars blickar myrors, fjärilars och andra småkryps hem och
familjelif ligga som en uppslagen bok, kan, om han vill, berätta
oss intressanta saker. Förtälj nu för oss något om lifvet utanför
stadsgatorna, och vi skola säkert blifva försatta i en äkta
vårstämning!»
»Värdinnan befaller och jag lyder!»
Onkel Karl reste sig något upp ur sin bekväma ställning
i soffan under solfjäderspalmerna, kastade en snabb blick på paret
borta vid den nu slocknande brasan och började utan alla
inledningar.
»En majdag företog jag, narrad af en tidig vår i den
sydligaste delen af vårt land, en järnvägsresa uppåt mellersta Sverige.
En gammal vän, vanligen kallad »naturfuskaren», hade inbillat
sig, att han sett — men icke lyckatd fånga — en här i landet
ytterpt sällsynt fjäril i en skogstrakt, som jag nu ville något
närmare undersöka.
Jag fick bostad hos en länsman, hvare ovanligt dugliga och
lika ovanligt älskvärda och bildade fru höll ett slags pensionat,
förenadt med undervisning i mångahanda praktiska ämnen, för
flickor, som hade lust till något mera än att njuta landtluft, lefva
godt och läsa romaner.
Det var just icke i eolskenslynne, som jag åkte från
stationen till min blifvande bostad. Ej ett grönt strå på ängarne;
furuskogen etod sofvande, och minst en fots djupt, isblaiidadt
• vatten stod kring alarne, där marken var ‘sank. Och för att få
se detta hade jag lämnat parker med halft utslagna syrener,
fruktträd höljda af blomstersnö, kring hvilka bruna och gula
fjärilar flocktals fladdrade; lämnat bokskogar, just då hvarje
bok-löf liknade en ur puppan utbruten fjäril, som torkar veckiga
vingar i det varma solskenet!
Pensionat var tämligen glest befolkadt; ett par förlofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
