Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena sida var sprängd af en liten ilock vårlök och sippor, hvilkas
späda, hvitgula stjälkar och sammanvikna örtblad stodo i led,
lyftande, brytande och bfindande sig fram till ljus, lnft och soL
»Hvil ken oerhörd styrka där ligger gömd i vårbrodden»,
tänkte han, ntan att förbinda någon djupare mening därmed.
Han erfor blott en behaglig, svalkande känsla af logn och hvila
för sina uppjagade, utpinade tankar genom att mönstra den
segrande, lifskraftige vårlöken.
»Jag tror vi få solsken», sade hon, afbrytande tystnaden.
Hon ville pröfva, om hennes stämma återvunnit sin vanliga stadga,
men gråten kom igen och bröt den tvärs öl ver.
Den unge mannen spratt till, och hans invaggade tankar
drefvos åter ut att plöja smärtans höga sjö. Han såg på henne
med en tröstlös blick.
»Bert ha, vi hafva nu ej annat att göra fin slå drömmen om
eget bo i kras och så gå hfir och åldras under en lång,
obestämbart lång förlofningstid.» Hans tonfall, i början mjukt, biel
hårdt och sträft under arbetet att hålla rösten fast och klar.
»Finnes ingen utsikt till, att din principal kan upprätta den
tilltflnkte filialen senare — till hösten?« Bertha slog upp sin
parasoll, hon litade ej på sitt ansiktsuttryck.
»Nej, planen är rent uppgifven. Han sade mig det i går
afton, då han äfven erbjöd mig någon löneförhöjning. Mea
hvem skulle väl i våra dagar våga gifta sig på en årlig inkomst
af knappt mer fln ett tusen kronor?»
Hon svarade ej, hans ord läto så bestämda och afgörande.
»Du har aldrig pröfvat, hvad det vill säga att lefva i små
omständigheter», fortsatte han häftigt, liksom om han blifvit
anfallen och behöft värja sin åsikt. »Din faster tog dig från ditt
sträfsamma föräldrahem, och sedan har du lefvat i den stora värld,
som blott roar sig.»
»Stackars faster menade väl. Hon skulle hellre rent af
ruinerat sig än draga sig tillbaka från sällskapslifvet. — Väl för
henne, att hon gick bort, innan nöden knackade på vår dörr!
–Det blir bäst, att jag nu söker mig någon plats som
sällskapsdam», tilläde hon efter en paus och rätade upp sig ur sin
framåtböjda ställniDg.
»Var där ej så mycket efter henne, att du kan lefva af
rfintan på kapitalet?» Dfir låg bestörtning och ångest både i hans
ton och blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
