Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läggas», sade hon mera till sig själf fin till Hugo, med blicken
riktad mot kajsvärmen.
I det samma sköto tvä kajor rakt förbi dem och stfillde
flykten mot borgruinen. Deras färd ledsagades af hela svärmens
gälla skrän jämte ett oändligt flaxande, nickande och hoppande.
Därefter lyfte bela flocken vin garn e och flög bort mot skogen.
Det var synbarligen ett ungt fâgelpar, hvilket, trotsande
flertalets mening och dess gamla sedvänjor, ville börja ett lif på
egen hand och utsett sin bostad i en af den gamla ruinens
torngluggar. Här var synbarligen stor brådeka på färde.
Båda fåglarne hoppade samtidigt ned på en smal afeats.
spejande åt alla håll, som om de ville göra sig bekanta med
lokalen. Då fick hanen syn på något, som kom honom att
upp-häfva ett jubelrop.
I vrån där uppe på muren låg en hop vissnade löf samt
några kvistar, ryckta från kastaniernas kronor och ditslängda
af höststormen. Honan besvarade ropet, och med ett par hopp
stodo nu de unga tu borta i vrån ifrigt mönstrande detta lager
af bosättningsartikar.
Hanen stod stark och bredbent framför den lille bladhögen,
under det han med näbbet undersökte de olika föremålen. Hon
gick med lätt skälfvande vingar fram och åter på listen i otålig
väntan.
Då brast hennes tålamod, och med beslutsam hållning klef
hon förbi honom och satte sig midt i bladhögen. Han for skrämd
åt sidan och lämnade henne plats, sedan han dock med en
föraktlig knyck på hufvudet kastat ett halfruttet blad ned från muren.
Men nu började en samfälld granskning af lagret. Och snart
utplockades de värdefullaste bosättningsartiklarna af honan för
att af henne transporteras till hemmet. Endast den store, yfvige
kvisten tycktes motstå hennes bemödanden.
»Han förstår ej att hålla den i jämnvikt», sade Bertha lifligt.
»Men se, det gör kam>t ,8varade Hugo, hvars intresse också
blifvit fångadt af den täcka scenen. »Se på nu bara!»
Kaj hon an stod med grenen invid gluggens öppning. Maken
gaf till ett varningsrop, men hon böjde blott nacken längre
tillbaka, så att de smala grå halsfjädrarnas spetsar sköto ut öfver
hennes rygg som en fin frans, i det hon hoppade upp till gluggens
kant. Men längre kom hon ej, kvisten tog emot muren med båda
ändarne. Hon måste släppa den; grenen föll och hon gick
långsamt tillbaka till sin make. Men de två ville icke ge sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
