Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det skulle vara Pär? Nej, i det stycket är han allt en Pärnilla.
Men se Petter han är karl, fast han inte på långt när är så
grann, fin ock lärd som brodern.
Jag sa inte mina tankar, men gick ock lnrade efter, ock
kom så mitt i snaggen på min fina Pärnilla, klädd i broderns
söndagsmössa. Jag gav honom en sinkadas, som jag brnkade,
när han var liten ock bet sin bror. Men nn flög han mig i
strnpen som en fräsande katt, tryckte mig upp mot Svensa
husgavel ock lovade göra mig rent olycklig, om jag nämnde
ett knyst till någon om detta. Ja han hade ju makat det så,
att han var den egentlige husbonden, ock vi var fattiga. Det
var klokast att tiga, Rägnel ville ju det skulle så vara, ock nu
var Pärnilla starkare i nävarna än jag.
En tid därefter beryktades det, att Svensa Boel råkat i
olycka, ock det sas allmänt, att Petter var den som lockat bänne.
Hon lät själv förstå, att det var han, ock hännes far sa det till
vem som ville höra det.
Petter går vid den tiden i sina egna tankar ock vet om
ingenting, förr än han en söndagseftermiddag möter prästbondens
dotter Johanna vid Viskekällan, där ungdomen vid den tiden
brukade samlas. Hon var den vackraste bonddottern i hela
Okenboda socken ock by, ock jag visste, att Petter bara tänkte
på hänne. Till all olycka var där flera flickor vid källan, ock
pojkar med för rästen. Ock alla stötte de på varandra, när
Petter kom fram.
— God eftermiddag! säger då Petter. Ska vi leka rövare
ett tag?
— Gå du på med det, du förstår den saken, svarar Johanna.
Men ingen rör sig ur fläcken.
— Är du sjuk, Johanna? Du ser så blek ut. Ska vi ta
oss en hopsa?
— Det är bäst du dansar med Boel, säger då Johanna. Ock
de andra vände sig bort.
— Ja, hon kan. Men hon är ju inte här. Vad står på?
Varför är ni så konstiga? frågar han. Får har väl inte kommit
till olycka, han rodde ut i sjön på fiske?
— Nej bevars. Han var hemma hos far, när jag gick
hit, svarade Johanna. Men har du hört den nyaste visan,
Petter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
