Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är den kanske om en bedragen flicka? spörjer en av
gossarna.
— Nej, sådana visor behöver inte Pär dikta.
— Kan — jag menar: har Pär diktat en visa? säger då
Petter glad. Sjung den, så skall jag ha roligt med honom för
att han inte visat mig den.
Johanna hade gråten i halsen; men hon tyckte, att Petter
var rent för fräck, som inte brydde sig mer om alla pikarna
än en gås om en översköljning. Hon hade velat förarga honom
med att låtsas, som om hon brydde sig om Pärnille-Pärens visa.
Nu slängde hon ett tag på nacken ock sa: Ja, Pär det är en
livets gosse det!
— Vem vet inte det? svarar då Petter liksom litet kort.
Men sjung nu hans visa!
Lusse är nu ett gammalt skrälle ock har inte mera röst än
en sprucken träsko. Men den visan, som Johanna då med
pär-lande tårar sjöng, den ska ni böra:
Jag ^ick mig ut i skogen en sommarmorgon skön,
i böljegång mitt unga sinne vankar.
Jag såg två foglar sitta på lindekvisten grön,
då vet jag, vart de gingo mina tankar.
Jag såg en fjäril fladdra kring skogens blommor små,
så smärtefullt det mig i sinnet rörde.
Får jag min rosen blomma, gör jag visst aldrig så,
mitt järta endast hänne då tillhörde.
Ock solen kom i skogen, hon strödde guld på mark,
så modiga mitt järtas tankar vandra.
Väl har jag ej guldringar, men jag är ung ock stark,
ock rikdom är vår kärlek till varandra.
Det var något till att höra Johanna sjunga den visan sedan
på kardegillen, när en kunde få hänne till det. Men denna
söndagen var där för mycket gråt i rösten, för att den knnde
ljuda klar. Petter stod där röd som ett droppande blod.
— Vem påstår, att Pär diktat den visan? frågade ban ock
slog smäll med ett grönt blad över sin knutna hand.
— Det står ju här i tryck: Ynglingen P. Jespersson i
Öken-boda, svarade nämdemannens Assarina ock nappade den tryckta
visan från Johanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
