Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Esbern Nillesson ook hans fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Här fj as as ingenting, sa Esbern, ock Rönn, bans rotekarl,
blev illa rädd, att där skalle bli arkeli av, för Esbern var karl
till att vysta en sådan fin krigskarl över hans eget tält.
I detsamma spelas där npp till dans ett stycke därifrån.
Krigsfolket ger sig till att hnrra, som om det fått betalt för
det, ock allt vad liv ock anda hade, atom Esbern, rände för
att se prinsarna dansa.
När Esbern stått ensam en stund, kommer Rönn springande
ock mäler, att prinsen dansade med — ja, vad skulle han
kalla’na? — fästmö kanske?
— Det är hon inte, säger då Esbern ock går fram till ringen,
som står packad likt en mur kring de dausande. Han såg då,
hur prinsen for av med hänne. Kjorteln flög, så en kunde se
hänne långt upp på benen, ock folket viskade: >Se på den nya
hovdamen. Månne hon kan stå på fötterna efter den dansen?»
Esbern visste gott, vad där menades med det ock med en
hovdam, ock ville inte se mera. Men i detsamma slutar
dansen, ock prinsen går krokarm med hänne mitt igenom ringen
ock kommer så rakt i snaggen på Esbern, som inte hinner
rygga så fort.
— Där är Esbern! ropar hon, nog så glad, ock stannar.
— Är det din fästman, min — prinsen sa rent ut: min
sköna?
— Varken är eller blir, för den kaka jag vill ha till heden,
skall ingen ha naggat, svarar Esbern. Ock det var hans stora
lycka, att både prinsen ock alla hans stockholmare var så
okunniga, så att de inte förstod vårt skånska mål. Eljes hade väl
knoppen huggits av Esbern. Nu bara skrattade prinsen.
Flickan blev blek, men hovhärrarna trodde bara, att äran sökte
hänne, ock så kom där fram vin ock sockerkaka. Men Esbern
gick till sina hästar, satte dera för vagnen ock for hem.
Så slutades det frieriet Men flickan flck heta »hovdamen»,
så länge hon levde.
En tid därefter kom det för Esberns öron, hur det sas, att
han inte kunde få något fruntimmer, för det han antingen var
vigd vid ett träd eller vid en källa, ock då slår han sig i backen
på att han skulle gifta sig, itman året var ute. För hau visste
med sig, att han kunde få en tös på vart finger. Han friade
då ock fick ja av en riksdagsmansdotter, som var så fin, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
