Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Esbern Nillesson ook hans fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon varit med sin far i Stockholm. Därför vred hon litet på
talet, så hon snurrade rätt fint på r-en, men det hölls inte för
något vidare fel.
Esbern såg mera ut som en, som sålt smöret ock tappat
pängarna, än som en rik fästman; men han bjöd sina släktingar,
karlarna förstås, till trolovningen. Den skulle hållas i fästmöns
hus samma dag, som hännes äldste bror skulle ha bröllop.
Som en vet, är det inte brukligt bland hyggliga människor,
att fästefolk sitter ock hånglar med varandra. Så Esbern tänkte
sin del, när hans tillkommande träder in i kistekammaren, där
han står ock snyggar upp sig en smula efter den långa ritten.
— Kyss mig en gång, innan prästen kommer! säger hon ock
far honom om halsen.
— Är du en sådan, som inte väntar, tils en karl ber dig?
säger han ock slänger hänne ifrån sig.
Oek som han då tittar sig omkring, ser han dörren åt
köket står på glänt ock en hel flock nästippar sticker fram, ock
bland dem såg han tydligt hela Röa-Hanas ansikte. Detta var
inte så underligt, för bon höll sig gärna framme, där som det
var gille. Men Esbern tänkte inte på det, utan på den dag
han lät bränna hännes dotters långa hårlock. Ock så kunde
han rakt inte få sig till att ingå trolovning med den andra.
»Hon har för starka Stockholmsvanor för mig», sa han bara
till hännes mor. Ock så blev det hela utlagt så, att han i sista
stunden inte kunde bli ense med hännes målsmän om flickans
hemgift. Men det gick, som han förut visste: hon fick heta
»Mätta-kyss-mig» i hela sin livstid.
Nu var Esbern trätti år, ock det skulle knipa, om han
skulle kunna få en rik flicka. En fattig ville han inte ha in i
den stora stolta släkten.
Vid denna tiden var rike-Nilsens hustru enka. Hon var
både på fäderne ock möderne av Esbernsfamiljen, ock därtill
hade rike-Nils varit av samma släkt, så hon kunde rätt vara
ett passeligt gifte för Esbern. Hon vaf bara ett par år äldre
än han. Men där var två enklingar ock minst tre ungkarlar i
familjen som friade till hänne, så snart likstenen blev rest på
mannens grav, så där gloddes snett på Esbern, när han så smått
började stryka på foten för hänne. Det gick här som alltid:
bara den store, tyste Esbern tittade på ett fruntimmer, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
